Återvinning på hög nivå

Jag måste få visa er en av mina favoritkonstruktioner här i världen! Här är den: *tadaaa* vår vedbod ute på holmen!


Enligt obekräftade släktlegender är det samtidigt gammelgammelfarfar Snorks skötbåt. (Min farfars farfars fiskebåt)

När den inte längre var i användbart skick (eller då den var för gammaldags för att dras med) har man helt enkelt dragit upp den brevid ena stugan på holmen, sågat itu den ganska precis i mitten och sedan fogat ihop halvorna.

Resultatet: ett perfekt vedlider, även fyra generationer senare.

Det kallar jag återvinning!

Blixt och dunder!

Ett håglöst åskväder har irrat omkring i Muminhusets omgivning hela kvällen. Det hittar liksom inte härifrån. Man hör hur åskknallarna börjar komma på allt längre avstånd. Och sedan vänder det och lägger sig rakt över huset igen.

I och för sig är det rätt mysigt med åska. Om man får sitta inne och slöa (check). Kika på blixtarna genom fönstret bara (check). Sova middag med sin favoritkille (check). Eller varför inte röra ihop en bröddeg som kan jäsa medan åskan famlar sig fram mot havet (check)?

Ska vi slå vad om att kvällens första strömavbrott kommer att infinna sig fem minuter efter att jag satt in brödkakorna i ugnen?

Åh en sån underbaaahr mooorghoon...

Snorkfröken Jonna spurtar in på jobbet, full fart ut ur hissen, nyckeln färdigt i högsta hugg, kurvar in i sitt kontor... och tvärstannar i dörren med en chockerad min.

Men, men, men... så här ska det ju inte vara!

Någon har satt två rejäla rinnsplättar på mitt fönster under natten! (Och nu snackar jag varken om kakibajs av den torra sorten eller om pladuskor. Det här är splättar av den rinnande sorten och inget annat!) Och med tanke på att mitt rum befinner sig på översta våningen så har jag mina aningar om vilken typ av kräk det är som ligger bakom detta.

Nu har jag då ett par funderingar angående detta.

1) Det är TVÅ splättar på mitt fönster. Är det alltså frågan om precisionsbombning det här - pippin i fråga gjorde en looping på stört och satte den andra på varv två, så att säga?
2) Kan detta ha något att göra med att jag hotat vräka herrskapet Slltrut från Muminhuset? Vad är det för maffiafasoner?

Inte får man vara ifred för klanen Trut ens på jobbet!

Några till...

Jag blev så facinerad här... De här kommer från Åbo Tidning den 27 augusti 1885.

Särskilt gillar jag det faktum att man kunde begära vilket slags familjeförhållanden en blivande anställd skulle ha, att en dansskola också kunde ordna undervisning i glasmålning och att observatorieparken (ska det vara Vårdberget det?)räknade biljettkostnaden tillgodo vid "liqvid af förtäring"!

Det är klass raktigenom liksom. Förutom kanske vad gäller benmjölet och kreatursutställningen då.

Historiens vingslag

Annonser ur Morgonbladet, Tidning för Politik, Ekonomi och Litteratur, detta exemplar är daterat till 5 juni 1880.

Allt var helt klart bättre förr!

Naturvård?

Ur lördagens Hufvudstadsbladet:

I morgon är det 40 år sedan folkomröstningen som gjorde aboriginerna till fullvärdiga medborgare efter att tillsammans med kängurur och koalor ha administrerats politiskt av naturvården.

40 år sedan, det är alltså 1967. Man tror ju inte det är sant! Vad är det som får oss människor att vilja klassificera alla som på något sätt är annorlunda (än oss själva) som lägrestående?

Om det inte vore så tragiskt skulle jag asgarva åt hela konceptet. Vem kommer ens på tanken att låta naturvården administrera en del av befolkningen? 1967 känns ändå inte som SÅ länge sedan...

Och har vi lärt oss något sedan dess? Förra veckan blev Finland prickat av Europarådet för behandlingen av romerna här i landet...

I sommarens soliga dagar...

Igår kom sommaren till Mumindalen på allvar! Shorts grävdes fram ur klädhögarnas djup, solkräm hittades längst bak i badrumsskåpet och solstolar baxades fram efter långa duster med allt annat konstigt bråte som av någon outgrundlig anledning placerats närmare bodens dörr. Hur kan det komma sig?

Idag har de där meteorologerna ritat in några märkliga mörka moln med droppar på undersidan här över Mumindalen. Jag kan då rakt inte förstå vad det ska vara bra för!

Ockupanter

Muminhuset har blivit ockuperat.

Numera har vi innevånare också på fjärde våningen. Det vill säga på taknocken. Även om vi VERKLIGEN inte har skrivit på några hyreskontrakt för den! Men herrskapet Silltrut har helt sonika flyttat in. Och gjort sig hemmastadda genom att bygga bo precis brevid skorstenen.

Nå, faktum är att herrskapet Silltrut inte stör särskilt mycket just nu. De bara skriker lite åt oss varje gång vi kommer ut. Filifjonkan i grannhuset har däremot börjat klappa i händerna åt dem varje gång hon går förbi. Det tycker de inte om. Trutskan tröttnade här i veckan och flög helt sonika iväg och hämtade förstärkning. Sedan kom tio trutar i samlad flock och började störtdyka mot Filifjonkan. Dock utan bombardemang... Hur som helst var de INTE populärt hos Filifjonkan.

Det som vi nu trots allt är lite fundersamma över är det här med bebis-trutar. De brukar vara så fruktansvärt högljudda. Och inte lär de sig flyga ordentligt på flera veckor heller utan springer omkring och låter som (mycket högljudda) rostiga gångjärn.

Så, snälla herrskapet Silltrut! Kan vi inte göra en deal? Ni får bo kvar på vår taknock, men bara under två förutsättningar:

1) Ni bygger ett bebis-anpassat bo så att inte era småttingar behöver springa runt i vår trädgård i flera veckor.
2) Ni ljudisolerar nämnda bo. Och om inte det fungerar så är ni extremt noga med att lära era små att det är TYSTNAD som gäller fram till klockan 7 på vardagar och till 10 på helger!

Annars kommer vi att bli tvungna att överväga vräkning!

Men Filifjonkan får ni attackera hur mycket ni vill! Det är bara underhållande!

Life is good!

Ååååh vad skönt livet är just nu!

Sitter nyduchad framför datorn. Det gröna plastbandet är på plats runt trädgårdslandet. The Arks Prayer for the weekend snurrar på cd-spelaren. I köket står en omgång rabarbermousse och kyler av sig. Ingen annan är hemma, inte i något av grannhusen heller tror jag. Känns som att det bara är jag och fåglarna som svirrar runt där utanför fönstret som ser den fantastiska kvällen.

Åååh vad jag älskar ljusa sommarnätter! Det har knappt börjat skymma nu, och ljuset kommer att bli vackrare och vackrare under flera timmar än.

Och vi kommer att njuta av varje ögonblick, jag och fåglarna!

Guidad tur i trädgården!

Hjärtligt välkomna till muminhuset! Vi är så glada att ni tog er tid att hälsa på!

Just nu behöver ni inte titta så mycket på de där fula gröna plastbanden som ligger vid trädgårdslandet. Det är dagens projekt, gräva ner avgränsare mellan odlingarna och gräsmattan. Inte riktigt klart än, men det kommer. (Men det är faktiskt förvånansvärt hur erbarmligt fula de där plastbitarna kan se ut innan de är nergrävda, jag vet)

Hur som helst! Skåda prakten:

Som ni ser är det alltså inte bara ogräs som växer omkring muminhuset, även om de fina sakerna helt säkert är i minoritet än så länge. Nässlorna och balsaminerna gör också sitt bästa för att sinka allt annat arbete, men det har dom inget för!

Extra stolt kan jag meddela att jag har hittat ett antal av min morfars liljekonvaljer i blomrabatten. Förr i världen bodde de runt träden bakom husen. Mig stör det inte att de migrerat, jag är bara glad över att de inte gått i landsflykt!

Det var allt för denna gång!

Tack för besöket och välkomna åter!

Senaste nytt...

...från kafferummet.

Nu har Filifjonkan släppt rollen som världssamvete. Istället kretsar samtalet kring huruvuda man borde giftbespruta sina äppelträd före dee blommar. Och i så fall, kommer eventuella intresserade humlor som spanat in äppelblommorna att döden dö då? Och i så fall, borde man pensla äppelblommorna för hand då? Och i så fall, kanske det vore bäst att spänna fast ett par vingar på ryggen, hålla penseln i munnen och buzza undertiden? Allt för att främja äppelskörden, naturligtvis!

Jag tror det är lika så bra att det inte blir några fler kaffepauser den här veckan. Det känns som att det börjar bli dags att gå hem nu! (Kanske framför allt för Filifjonkan - hoppet mellan världssamvete och humla är ganska stort på en dag)

Om kakibajs och pladuskor

Idag är det fredag.

Det märks inte minst på snarvlet i kafferummet. Diskussionen når åter oanade höjder.

Idag har vi diskuterat kakibajs. Det är nämligen så att det är skillnad på kakibajs och kakibajs, har världssamvetet Filifjonkan framhållit ett flertal gånger. Och utgångspunkten för resonemanget är att vissa typer av kakibajs borde alla och en var försöka använda sig av, eftersom det är både miljövänligt och ekonomiskt.

Så här är det alltså, enligt världssamvetet Filifjonkan: vissa djur klämmer ur sig torrt kakibajs med mycket fibrer och strö i. Den här typen av kakibajs är bäst i världen!

Harpepplar kan man till exempel riktigt bra peta ner i sina blomkrukor som gödning. (Se där, ett användningsområde för familjen Hare som jag inte tänkt på. De har tydligen en funktion även utanför Muminpappans stuvningar med gräddsås) De där högarna som hästar lämnar efter sig är enligt Filifjonkan det bästa av allt. Man kan ta med sig en liten spade och en plastpåse då man går på promenad, och så får man med sig perfekt gödsel till rabatterna - helt gratis - samtidigt som man städar upp i grannskapet!

Filifjonkan med världssamvetet var mycket glad över att detta kom på tal, nu kommer hon säkert ihåg att ta med sig sin lilla spade för mockning av hästprutt då de åker till stugan ikväll!

Ett varningens ord dock: det är alltså kakibajs som är torrt och som flyger i väg om man sparkar på det som man ska satsa på om man tänker göda sina blomster i ekonomisk och miljövänlig anda. Pladuskor som det låter *splät* om då man sparkar på dem ska man låta bli! Det blir bara otrevligt.

Experten har talat!

Så om du ser en Filifjonka med liten spade och plastpåse högsta hugg på en väg nära dig nu i helgen - be för all del inte att få se vad hon har i påsen!

Mmmm... vår i luften!

Vi kom just tillbaka till arbetsrummet efter att ha druckit kaffe. Öppnade dörren, tände lampan. Och sniffade...

Långa djupa andetag, mmm...

Det svävar en lätt arom av sommar i vårt arbetsrum. Fråga mig inte varifrån den kommer, men tydligen har den smugit sig in genom det öppna fönstret medan vi var borta. Det är nästan så man blir glad av att sätta sig vid datorn.

Eller så inte. Min rumskompis Misan står som bäst och sniffar i fönstret. Snudd på hyperventilerar, faktiskt. Om hon bara skulle våga hade hon garanterat klättrat ut genom fönstret bums. (Tur att hon är en snäll flicka, med tanke på att vi befinner oss några våningar över marknivå)

Den här doften borde tappas på flaska och säljas. Den är helt klart en vinnare! Slåt den unkna citronsprayen som står parkerad på toaletten (för att användas i händelse av gasattacker) alla dagar!

I'm beginning to see the light...

Äntligen börjar man se slutet på den här veckan. Jag ser VERLIGEN fram emot att få vara lite ledig nu. Det har antagligen att göra med att jag jobbade hela Kristi flygare (vilket inkuderade en nära döden-upplevelse i stekhet buss på söndagen, som gande finale, eller nåt), som jag förstått att normala människor tog ut som långhelg.

Hur som helst, nu ska det bli ofantligt skönt med en helt ledig helg!

Helt och helt... Mja... Vid närmare eftertanke är den inte helt obokad. Snusmumriken har nämligen fått vårkänslor. I hans fall innebär det avdamning av gamla rockstjärnedrömmar (samt diverse elektriska instrument för den delen). Och därmed har jag nöjet att gå på firmafest imorgon. Som manager (har inte hunnit trycka upp visitkort med min nya titel än, men de är på gång, jag lovar). Det är nämligen inte min firmafest. Inte Snusmumrikens heller, han är bara med för att lira.

Och om man nu en gång får möjligheten att kika på sin Mumrik iförd Jamaicabasker med inbyggda rastaflätor, avklippta jeans och hängslen - då kan man ju inte missa chansen. Finns det förrästen någon regel som säger att inhyrda musiker på firmafester måste se så fåniga ut som möjligt?

Detta ska dokumenteras!

Men se där ja...

...nu har någon med bättre kontakter än jag (meteorolog?) gått och tryckt på den rätta knappen igen!

Det strålande solskenet är på plats utanför fönstret, precis som det var tänkt. Och snart får man avlägsna sig från datorn och gå ut i härligheten.

Alla rätt så långt!

WC-humor

Ifall någon tycker att nivån på humorn här har havererat får jag bara ursäkta. Här i Mumindalen tycker vi att det är hur kul som helst med konstiga anslag på toaletter.

Nu har jag fått höra om en annan mycket rolig skylt. Den lär hänga inne i Silja Lines hyttoaletter. Enligt utsago är den svenska instruktionen:

"Kasta inte någon okänd i toaletten"

Det tycker vi här på jobbet är helt rätt. Ska man kasta någon i hytt-wessan bör man åtminstonen ha förstånd att presentera sig först!



Angående förra toaletthumorn har jag förrästen fått ännu ett fantastiskt tolkningsförslag: "Förbjudet att kissa i drinken"!

Men...

...vad är det här nu då? Vem har gått och inhiberat det underbara sommarvädret vi hade igår? Jag kan inte minnas att jag har godkänt några sådana planer!

Jag känner mig lurad och bedragen! Här ska det vara försommarsol och inte några strandade regnmoln. *Morr*

Det värsta är att jag var så upptagen med att åka båt, grilla vid stugan och beundra trädgården igår, så jag tittade inte ens på väderleksrapporten. Betyder det att jag inte kan skylla på meteorologerna den här gången?

Det tar sig!

Knallblå himmel utanför fönstret. En enda lite vit molntuss. Stråland sol. Nya löv på björkarna i den där underbart sommargröna nyansen. Strålande sol som faktiskt kräver solglasögon.

Det känns som det verkligen är på gång nu. Som att det skulle kunna bli sommar i år också.

Och jag har inte en enda händelse inskriven i min kalender på två veckor!

Life is gooood!!

Det Stora Mysteriet

Ifall någon har missat det: jag har varit ute och rest!

En av mina konstigaste upplevelser under denna utflykt, som annars var en mycket trevlig sådan, är en bildrelaterad sådan. Jag stötte på den inne på damtoaletten i lokala nationalmuséet:


Och frågan kvarstår ännu idag: vad har dom tänkt här då? Min spontana tolkning var "inga toalettborstar i wc:n". Snusmumrikens förslag är "spola inte ner limsaglas med sugrrör". Båda ter sig dock lika långsökta. Och faktum är att jag inte kommer på ett enda seröst förslag till vad det skulle kunna handla om heller!

Förslag mottages med tacksamhet! Och jag vill här noga påpeka att jag inte brukar fotografera skyltar inne på toaletter. En liten seger är det alltså för skyltmakaren, jag har sällan satt så mycket tankekraft på simpela symboler. Men faktum kvarstår: jag har inte en blekblå aning om vad det var jag inte skulle göra!



PS (skrivet 22.5)! Efter att jag skrev detta inlägg har jag fått kreativa förslag till möjliga tolkningar av polarna. Mina favoriter: "detta är ingen bar, det är en wc" och "drick inte vatten ur toaletten (speciellt inte med sugrör)".

Sandlådementalitet

De där mullvadarna, ni vet...

Nu har vi kommit på den perfekta lösningen! Imorgon är det vi som skriver till Stadens gatukontor och lägger fram följande förslag:

• Ta upp en stor grop mitt i torget, så långt från alla terrasser och uteserveringar som möjligt.
  
• Bygg trappsteg ner.
  
• Placera ut ett antal stora, handdrivna grävskopor. Ni vet, de där som alla barn har i sandlådan, men fyra gånger större.
  
• Kommendera ner alla mullvadar i gropen och låt dem veta att det är straffbart att åstadkomma mer ljud än det som hörs då man säger "brumm brumm brumm".
• Klart! Nu är alla nöjda, särskilt den stora majoriteten som bara vill sitta ifred på uteserveringarna. Utan sand i kaffet!

Tänk så enkelt allt blir med lite kreativa lösningar! Varför har ingen tänkt på det här förut? Dessutom skulle ju alla gamla farbröder ha någonting att stå och spana på hela dagarna. Ni vet, det där som nästan klättrar upp på staketen kring mullvadshålen för att se vad arbetarna där nere håller på med. Man kunde till och med bygga en liten läktare där farbröderna kan sitta och göra vågen!

Tror ni inte att de blir glada på gatukontoret!

Högtryck

Jaha ja. Nu är jag parkerad framför datorn igen.

Jag har haft det riktigt trevligt. Pratat med en massa intressanta nya människor, ätit god mat och sovit i ett underbart gammalt knarrigt hotell.

Men en sak har jag svårt att komma över. Vädret.

När jag ska ut och resa så här på försommaren är jag alltid mycket noga med att kolla upp väderprognosen. Man kan ju inte packa kläder för alla eventualiteter, så jag försöker hårt att chansa med packandet på ett så fiffigt sätt som möjligt.

Alltså kollade jag på lite olika vädertjänster. Kom fram till att det som väntades var topp 18 grader och botten tolv grader med regn.

Jag säger bara ha, HA och dubbel-HAHA!!

I och för sig regnade det. 15 minuter. På fel dag, för den som kollat väderprognosen. I övrigt var det 30 grader varmt!!! Jag måste säga att jag är mycket bitter på vädergubbarna. Jag tycker faktiskt att de borde lämna något slags garanti. Hur skulle det till exempel vara med tio graders kravgräns? Om prognosen är mer fel än så räknas det som tjänstefel (för man kan väl inte räkna med att de ändrar på vädret bara för att man klagar).

Hur som helst, jag har alltså upplevt sommarens första värmebölja. Det var alldeles underbart! Problemet var ju bara det att jag inte alls var klädd för värmebölja. Men jag har trots allt njutit av situationen, i mån av möjlighet.

Förutom under gårdagens busstur på två och en halv timme. Pust och flämt, jag säger bara det! Hur varmt kan det bli i en buss innan man smälter fast i sätena? Vi måste allt ha varit bra nära gränsen inne i den nersuttna gamla dubbeldäckaren som jag skumpade runt i igår.

Och det finns ju ingenting man kan göra åt saken heller, förutom att rulla upp byxbenen på jeansen ett varv till och dricka lite mer halvvarmt vatten (och känna hur längtan efter en toalett gör sig alltmer påmind, för någon sådan finns ju inte i den gamla bussen).

Men just lidandet i bussen kan jag väl inte skylla på meteorologerna. Även om de berättat för mig att det skulle vara 30 grader varmt igår, så jag hade förstått att packa ner bikinin, är nämligen risken att jag skulle ha klivit på regionalbussen iklädd endast bikini YTTERST minimal!

Fast jag kanske fått rabatt på biljetten då...

Länge sen sist!

Hej bloggen!

Nu är jag hemma igen. Nästan.

Ska bli skönt att sova i min egen säng inatt.

Och jag har massaor av konstiga saker att berätta om. Jag ska. Imorgon, jag lovar!

Men jag kan börja med att avslöja att jag har minglat med Carååhla Häggqvist. Jag tror åtminstone att man kan definiera saken så. Vi stod båda i check in-kön. Hon i och för sig i första klass-kön och jag i den för vanliga dödliga. Behöver jag nämna att min var fem gånger längre än hennes?

Och ifall nån är intresserad kan jag intyga att hon är inte mer än tre äpplen hög. Inte ens med styltor till klackar och håruppsättning.

Pausunderhållning

Ifall ni får tråkigt medan jag är borta!

"Funky little Moomin"... M-hmm. Man får vänta ett tag innan han sätter igång bara!

Kära Weblog!

Idag ska jag ut i världen igen. Det känns rätt spännanade att åka ut på vift den här gången, även om jag definitivt hör till dem som tycker att det är roligare att resa med sällskap (det har jag inte nu). Lite skrämmande trots allt, eftersom jag ska umgås med Mycket Intelligenta Människor ända fram till lördag kväll.

Hur som helst, jag vet inte om jag kommer att ha några chanser att blogga under ett antal dagar framöver. Om jag inte hör av mig betyder det alltså inte att jag har glömt bort dig. Jag återkommer senast nästa vecka, antagligen med en massa konstiga historier!

Så, bästa Weblog, ha en riktigt bra flygardag (muminsvenska för Kristi himmelsfärd) och försök att uppföra dig som folk (mumintroll?) medan jag är borta!

Pussar och kramar,
Snorkfröken Jonna

Fusk!

På lunchen åt vi varsin glasspinne till efterrätt. En helt vanlig eskimo-pinne var det, alltså vanlijglass doppad i mörk choklad och allt sammans i form av en flat glassplatta monterad på en pinne.

Det som gör saken till fusk är att det numera också står "Ville Vallaton" på glasspappret, det vill säga seriefiguren Dennis på finska. Grejen är ju bara den att Ville Vallaton ALLTID har varit en annan sorts glass. Vaniljglass doppad i choklad, i och för sig, men i en RUND, stavformad glasspinne.

Det fina med den äkta Ville Vallaton-glassen var annars att det fanns ett litet antal päronglassar bland all vaniljen. Det var alltså något av ett lotteri varje gång man valde sin glass (och det gick inte att se vilken färg glassen var genom pappret - eventuellt kunde man försöka pilla upp ett litet hål i det. Denna manöver brukade dock inte uppskattas av föräldrar, då resultatet blev en massa vaniljglassar med sönderrivna omslag i frysen).

Men nu är alltså Ville Vallaton fusionerad med Eskimoerna. Helt fel om ni frågar mig. En eskimoglass är nämligen alltid en eskimoglass, även om man lägger till Ville Vallaton på omslagspappret! Nån ordning får det väl vara i världen!

Aggressioner på flygfält

Nu är allt ljud som ska finnas på skivan inspelat. Gott sei Dank! Jag skulle definitivt ha blivit nipprig om vi varit tvungna till ännu en inspelningssession!

Fick veta diverse kul i pausrummet under alla långa stunder av väntan. Visste ni till exempel att Mumindalens invånare har döpt om den där stora flygplatsen utanför Stockholm? Den är numera känd som Arglanda. Detta efter diverse sportlovsrelaterade incidenter som tvingade en massa finländare att vänta på flyg i flera dagar eller att åka till orter som låg mycket långt ifrån de platser som de tänkt landa i.

Själv får jag nöjet att ta en tur via Arglanda imorgon. Jag kanske borde ta med mig en burk pepparkakor att dela ut så att alla blir lite snällare!

Hur man inhiberar en kväll

Hå och hej. Så var snart den här dagen slut då, åtminstone den delen av den som tillbringas på kontoret framför en gammal, trög, skruttig, liten dator! (Nu kommer den att få fnatt bara för att jag skrev så där, så om detta inlägg ser konstigt ut vet ni att jag har drabbats av Den Fruktansvärda Skrotdatorns Hämnd)

Hur som helst, ikväll är det skivinspelning som gäller. Jag tycker inte alls om skivinspelningar. Allt borde vara så perfekt och exakt. Och det är det ju aldrig i verkligheten. Så det blir att ladda upp med bananer, vattenflaska, smågodis, kudde, dopning i form av koffein och enorma mängder tålamod och förberada sig på En Mycket Lång Kväll med massvis av väntande och frustration.

Låt ingen lura i dig att skivinspelningar har någonting med glamour att göra! Snacka om fria fantasier!

Eller så är det kanske så att det verkligen finns människor som är perfekta och exakta och att det är de som får sig tilldelade all glamouren vid skivinspelningarna. Men jag hör som sagt verkligen inte till den kategorin.

Tillbaka till verkligheten

Jaha, så var jippona över för den här gången då. Eurovisionen städas bort. Hockeylejonen kommer hem med ännu ett silver. Silvret har jag inte hört så mycket kommentarer om, det verkar ha tagits emot rätt bra av finländarna. Dessutom är vi väl vana med silver vid det här laget

Men jösses vad det tjafsas om Esc! Hallååå! Är det någon som hört att man inte kan tävla i musik? För det finns verkligen inte några objektiva måttstockar då det gäller sådana saker. Och vad är nu detta för smygrasism som sticker fram huvudet i och med att länderna i öst tydligen inte ska få rösta på varandra längre? I så fall borde väl grannröstning förbjudas överhuvudtaget. Och en sak till: i fjol vann Finland, i förrfjol Grekland. Antar att vi också ska känna oss som östliga stater då också, eller?

Faktum är att det alltid finns någon låt som står ut extra mycket och håvar in poäng rätt jämt runt om i Europa. I år var det Serbien och Ukraina, och jag måste säga att jag tycker att det blev en värdig vinnare till slut. Och kom ihåg att Serbien och Ukraina också fick mycket röster från Europas västkust. Det går alltså inte att sitta här och sura över att dessa länder fick mycket poäng.

Och som Thomas Lundin sa: man ska akta sig för att börja tala om öststater då man befinner sig i Helsingfors - många av dessa staters huvudstäder ligger nämligen väster om Hesa. Krakow lär till och med ligga väster om Stockholm!

Men jag måste säga att jag tycker det har varit en intressant och omväxlande helg! Och jag hoppas att inga sura schlagerfascister lyckas göra Esc till en tävling på liv och död. Låt den vara ett jippo, ett spektakel, ett sätt för européer att umgås. Större potential än så finns det nämligen inte för ett sådant vansinnigt koncept!

Sommarnatt

Det börjar närma sig! Det har varit en så jättefin helg! Känns verkligen som att sommaren ligger och lurar bakom hörnet nu. Så här såg utsikten från sovrummet ut igår kväll:



Helt klart årets första sommarnatt! Dessutom steg markdimman, den låg som en tjock filt över trädgården, men det orkade inte min skruttiga lilla kamera ta till sig. Men tjusigt värre var det för den som såg hela härligheten!

Att trimma spisen...

Vi har köpt en ny spis. Den gamla började bli mer än lovligt spännande, så att säga. Vi blev lite misstänksamma då en kastrull som stod på spisen började skallra. Och varken plattorna eller ugnen var i användning. Snusmumriken kollade sedan saken och mätte upp en spänning på 230 volt mellan spisen och diskbänken.

I det läget fanns det likson inte så mycket att diskutera längre - spisen skulle ut och det så fort som möjligt. Helst innan den han zäppa nån fler än husmusen.

Nu har vi alltså en ny spis. Den är vit, blank och har tätslutande ugn. På det hela taget har den många goda sidor. Men den är ju så slö! Den har ju inte några glödande plattor, man får vänta i evigheter på att något ska hända!

Med den här farten blir vi tvungna att bussa husmusens efterträdare på den slöa stackaren till splitterny spis!

(Disclaimer: the moominhouse inhabitants are not responsible for any damages or injuries due to chewing on the electric wiring in the building!)

Lördagslycka

Snorkfröken Jonna vaknar i den grå gryningen. Hon öppnar ett öga och konstaterar att det verkligen är lika grått utanför fönstret som det kändes med bägge ögonen stängda.

Nästa tanke: vad visar väckarklockan? Snälla, säg att jag får sova åtminstone en halv timme till! Snorkfröken Jonna tar ett stadigt tag i täcket och ska just snurra runt för att få klockan inom synhåll.

Då slår det henne: det är lördag idag! Alltså drar hon täcket över huvdet istället och sover lungt två timmar till!

Om inte detta kan kallas en bra början på dagen så vet inte jag! Då får det vara hur grått och trist som helst utanför fönstret!

Kompetens?

Ibland kan man ju inte låta bli att undra. Vad håller de på med??

Alltså, om det är så att företag som producerar tjänster egentligen inte vill att vi ska köpa deras dumma små tjänster, kan de inte berätta det då istället för att driva oss till vansinne?

Vi har ständiga problem med bredbandet här på jobbet. En vecka utan avbrott är ett under. Sådana borde markeras med en guldstjärna i väggalmanackan!

I morse var det dags igen. Kom till jobbet. Startade datorn. Ingen kontakt med omvärlden. Kollar med kollegorna, alla är lika strandsatta. Ringer bredbarnsleverantören, som säger jaha jaså vi kollar. Och 90 sekunder senare har vi nätkontakt igen.

Så frågan kvarstår: vad håller de på med?? Kollar de bara om vi eventuellt inte skulle märka att de kopplat bort vårt bredband, eller?

För två veckor sedan slogs ändå nya rekord. Då var vi avskurna från omvärlden i fyra dar. Sekreteraren var som fastnaglad vid telefonen och pratade gång på gång med bredbandsgubbarnas telefonsvarare: "jag har inte tillgång till varken Internet eller e-post, hör av er", "kan ni göra något åt nätet, va", "hör av er, kundservice ingår faktiskt i vårt avtal, "ring mig, vi BEHÖVER nät" - allt med stigande panik i takt med att veckan gick.

Tydligen hade alla bredbandsgubbar som klarade av att sköta telefonen tagit långsemester över första maj, för ringde gjorde de aldrig. Däremot återuppstod nätet på fredagen. Och då ramlade det in ett gäng mejl från bredbandsfolket till sekreteraren: "fungerar det nu då?", "nu har det väl kommit i gång?", "är det fortfarande problem?"

Och frågan kvarstår: vad håller de på med?? Att skicka mejl till sin egen kund som informerat om att bredbandet inte funkar kan ju så att säga inte räknas som direktkvalifiserande för medlemskap i Mensa. Så nu har vi tagit det som en vink och byter bredbandsleveratör. Jag hoppas att ni fick som ni ville nu, bredbandsgubbarna!

Fredagskänslor

Åååh! Vad skönt! Fredag ännu en gång! Fastän dimman hänger lågt över hustaken och jag vet att det är en massa jag behöver få gjort innan jag åker hem idag så är det ändå en alldeles, ALLDELES underbar fredag!

Ganska ledig helg, ser det dessutom ut att bli. Men på söndag är det mors dag, så då blir man väl så illa tvungen att vara åtminstone lite sällskaplig.

Annars ska jag bara njuta av våren, titta på den fantastiska färgnyansen på björklöven, som håller på och slår ut och gulla med allt det fina som visar sig i vår trädgård. Ogräset har jag utvecklat en partiell blindhet för.

Men nu först: morgonkaffe! Åååh, vad skönt!!

Underhållande...

Vi tittar på hockeyn. Underhållande match, 4-3 för tillfället. Och mest underhållande av allt är definitivt svenskspråkiga YLEs obetalbare kommentator Kaj Kunnas. Kika till exempel på Petras Kunnas-citat!

Man blir aldrig besviken på Kunnas. Han vrålar och tjuter tills han tappar rösten och kommer med de mest bisarra kommentarer.

Vi körde med TV-middag idag, och Snusmumriken fullständigt vred sig av skratt, med tårarna rinnande av skrattkonvulsioner försökte klara av Kunnas kommentarer och käket samtidigt.

Underhållning på hög nivå, alltså!

Det kör ihop sig...

Nu gnuggas det geniknölar här i Mumindalen på intill gränsen för skavsår! Schlager-kval eller hockey-kvart? Vad ska man välja?

Finland är ju inte med i ESC-kvalet, men å andra sidan vill man ju som finländare gärna hålla koll på hur pass den statliga televisionen har tänkt skämma ut oss. I hockey-VM är det däremot de finska lejonen som ska ryta till ordentligt ikväll, är det meningen. Men vi är liksom inte lika nyfikna på arrangemangen där, en kvartsfinal skiljer ju sig inte så mycket från övriga matcher. Dessutom har vi ju faktiskt TÄNKT att lejonen ska spela fler matcher i detta VM...

Ekvationen är inte helt enkel. Så vad gör man? Flyttar ner reserv-TVn från vinden och ger begreppet "flerljud" en helt ny innebörd?

Om det inte fungerar med papperspåse...

...så måste ju detta vara enda lösningen inför mitt anförande på det ångestladdade seminariet.

Om inte annat ska det väl få tyst på eventuella besserwissrar!

*Gulp*

Jag ska på seminarium nästa vecka. Jag har till och med fått äran att hålla en presentation. Nu har jag äntligen fått programmet för hela grejen i min hand.

Jag säger bara: presentationsångest!!

Programmet består av gurun, genier och professorer på rad. Och så jag då.

I och för sig måste jag ju erkänna att det är väldigt smickrande att någon som satt ihop programmet tydligen tycker att det jag sysslar med är lite intresant.

I och för sig måste jag också säga att nu är det nervösa spasmer och magkramper som gäller för min del. Kan man göra sin presentation med en brun papperspåse över huvdet?

Vårtecken

Gammalt ordspråk från Mumindalen:

Då lokala strandkiosken startar upp mjukglassmaskinen går Isfrun och gömmer i sig i kylskåpet i väntan på nästa vinter.

Nu är det vår!!

Och årets smak på mjukglassen var väldigt bra! Mums!

att mymla, -r, -de (verb)

Det har kommit ut en tegelsten till biografi över Tove Jansson i dagarna. Över 500 sidor om Mumindalens skapare. Tove Jansson. Ord, bild, liv heter den och är skriven av Boel Westin. Den har fått långa recensioner, och jag har lärt mig något nytt!

Det lär nämligen vara så att på helsingforsiska under 1950-talet betydde termen "att mymla" det samma som "att älska" På ett ganska handgripligt sätt.

En Mymla är alltså en älskarinna. Det öppnar upp för helt nya aspekter för Mumindalens innevånare, så att säga.

Men vad är då ordet för en manlig mymlare? En Mymmel? Eller Mymling? Kanske Mymlare?

Så, alla Mumindalens vänner! Dagens motto: mera mymmel i världen!

Schlager-tihihi

Rubrik i dagens Hbl: Ola Salo vill till Salo

Fniss! Personligen har jag aldrig förstått att det skulle finnas någonting upphestande över staden Salo. Det kan i och för sig ha att göra med att jag suttit och degat ett antal (läs: otal) gånger på busstationen. Och busstationer utgör väl sällan några större sevärdheter.

Schlagerfebern tilltar här på alla fronter. Man är lite oroad för att finalen inte ska bli helt perfekt - kommer tekniken att fungera, kommer programledarna att klara sig och framför allt: kommer man att slippa skämmas för arrangemangen? Med andraord: Finlands lillebrorskomplex håller på att blomma ut för fullt.

Jag försöker påpeka att finalen är väl förberedd och att det finns en viss vana i Helsingfors med att ordna stora arrangemang. EM senast gick ju urbra, ingen kunde göra något åt att himlens slussar behagade öppna sig och dränka tävlingarna.

Och som vi konstaterade här: Eurovisionen ska väl åtminstone inte kunna regna bort. I så fall är det verkligen någonting fel på planeringen, med tanke på att arrangemangen går av stapeln innomhus!

Vårlig kalufs

Ååh, vilken fin dag det blev helt plötsligt. Kanske det faktiskt ska bli vår i år också. Och jag hälsade på mina vänner frissorna igår, så peruken ser inte fullt lika risig ut längre.

Faktum är att jag fegade ur lite. Jag gjorde trots allt inte pannluggen knallrosa. Däremot finns det numera röda slingor i kalufsen. Mycket trevligt, om jag får säga det själv!

Tänk att man kan känna sig så mycket mera redo för sommaren bara av att få håret lite tillfixat.

Men nu har jag också blivit helt på det klara med att jag VERKLIGEN borde införskaffa en ny sommarjacka. Aldrig är det riktigt bra...

Att utmana ödet

På väg in till staden och jobbet idag blåste en motorcykel förbi vår bil. Fråga mig inte vad det var för modell, det såg jag aldrig. Men det var en stor, tuff, mörkgrön motorcykel.(Illa luktade den dessutom, motorn mådde nog inte riktigt bra) Vid nästa trafikljus stod vi snett bakom knutten, och det var då som vi läste bouskapet på baksidan av hans hjälm: "We're all gonna die anyway".

Det har han förstås helt rätt i. Men trots allt måste jag säga att jag blev rätt illa berörd efter att ha läst i hans nacke och sedan se honom bränna iväg i full fart genom korsningen.

Mitt liv är väl inte det mest spännande man kan tänka sig. Ibland har jag också lust att lägga mig ner och bara sluta. Men sen då jag har funderat ett tag kommer jag alltid till samma slutsats: mitt liv är så väldigt mycket bättre än alternativet. Vad tycker man om sitt liv om det känns motiverat med en sån text på motorcykelhjälmen?

Fjärillar och äppelträd

Aah, vad skönt! Vårvärmen har äntligen hittat hit igen! Det har varit riktigt, riktigt kallt i några dagar, men idag vände det. Det gick till och med att sitta ute och läsa tidningen tillsammans med fjärillarna som hänger vid husgaveln.

Fjärillar tillhör definitivt de finaste varelser som finns! Jag hoppas att de vill bo i vår trädgård även i fortsättningen, fast jag ligger i bakhåll för alla brännässlor som vågar sticka upp trynet!

En annan mycket trevlig grej är att snälla farbror Mullvaden kom åkandes via Muminhuset med sin grävare. Just den här Mullvaden är en mycket väluppfostrad typ, som bara gräver där man pekar och då man ber honom - han stör alltså inte terasslivet det minstra till skillnad från andra mullvadar i min omgivning.

Med sin stora grävskopa var alla problem med sega stubbar i gräsmattan ett minne blott på nolltid. Så nu ska vi plantera ett äppelträd istället! Och därmed blir vi dödsfiender till traktens harar.

Så, bästa familjen Hare! Vänligen låt bli vårt fina, lilla äppelträd! Annars har vi inget annat val än att bussa Muminpappan på er! Och då har ni satt er sista potatis (alternativt tuggat på ert sista äppelträd)! Så det så!

Fredagshumor

Kommentarer verkar överflödiga. Så jag får väl bara säga att det nog är tur att Carlsberg inte givit sig in på hallonsaftstillverkning!

Mullvadar

Nu har jag lyssnat på Radio X3M:s morgonshow A-laget igen.

De säger så mycket klokt i det programmet. Beror antagligen på att de lider av konstant sömnbrist, radiopratarna med extremt tidig morgontjänstgöring. Underhållande är det i alla fall.

Idag har de pratat om tråkiga vårtecken. Paradexemplet nummer ett är att storvuxna mullvadarna ploppar fram som svampar ur jorden. Den sorten av mullvadar som är osedvanligt förtjust i trottoarer och gator. Som förvandlar alla trevliga terasser till dammiga och leriga tillhåll. Där man inte hör vad man tänker då de härjar igång med sina grävarsystem.

Jag måste säga att jag känner mycket väl till fenomenet. Det finns en hel koloni sådana mullvadar här i Staden. Och faktum är att man mycket sällan ser röken av dem innan vårsolen skiner som skönast och man bara vill sitta ute i solen på lunchen. Då slår de till med full kraft!

Och faktum är nog att tillsammans med dammolnen, som jag också innerligt avskyr, så hör definitivt de överaktiva mullvadarna till de tråkigare vårtecknen i Mumindalen.

Kan man införa något slags murmeldjursregel för dem? Ni vet, om murmeldjuren ser sin skugga första gången då de sticker fram trynet så blir de tvungna att sova vidare. Mitt förslag är att om förvuxna mullvadar ser en terass då de kikar ut på gatan så får de inte visa sig på hela sommaren! Det skulle vara helt perfekt!

Tllbaka till verkligheten

Jaha, så var min sköna långledighet slut då. Tillbaka till jobbet och datorn. Känns inte det minsta inspirerande. Kallt och grått är det på utsidan dessutom. Inget trevligt alls.

Dessutom satt Morran vid kaffebordet och marrade imorse. Men hon var åtminstone inte på attackhumör utan nöjde sig med att fräsa på avstånd. Kanske ändå bäst att hålla sig långt från kafferummet för tillfället, verkar det som...

Nåja, man får vara glad för det lilla. Imorgon är det fredag!

Most Wanted á la Mumindalen

(Detta är en följetång, om bryggans tidigare öden och äventyr kan man läsa här, här och här)

Här är det nu äntligen - bildbeviset på att jag inte alls fantiserar utan att BRYGGAN finns faktiskt i verkligheten! Här är den alltså, Mumindalens mest berömda brygga:



Orsaken till att den inte alls ser vidare bryggaktig ut för tillfället är att den ligger upp och ner långt uppe på stranden där den är satt på tork. Enligt Muminpappan vägde den nämligen 1000 kilo då han entligen fick hem den till sin egen strand. Det har sina sidor det där med att låta stora bryggor ligga långa tider i vatten, de suger i sig av omgivningen och blir ännu otympligare än de annars skulle ha varit.

Men nu är alltså bryggan hemma på sin egen strand. Tanken är dock att den ska ligga på en stenpir ute i vattnet, där den så att säga har en mission.

Det luktar brygg-baxnings-talko här. Får hoppats att gullebryggan bantat ner sig till 500 kilo vid det laget!

Här är de...

Struvorna! Aah, nu är det vår på allvar!

Kan i övrigt bara tipsa om att Marthas struvor tydligen har ansetts ha en strykande åtgång - en halv sats smet räckte till ca 20 struvor!!

Om man är Martha är det helt klart tänkt att man ska ha stort släktkalas på första maj! Men goda är de, de rekorderliga Martha-struvorna.