Det ultimata vårtecknet

Nu blir det inte mera snö i år.

Det är helt enkelt omöjligt, det har bossigaste chefen på min våning sett till.

Tänk en korsning mellan en filifjonka och en hemul. En individ som påstår att hennes jobb är hennes hobby. Iförd burberry-halsduk och mörka glasögon.

Idag gick hon från jobbet jämt klockan fyra. Bara det är värt att notera.

Hon meddelade glatt att hon skulle komma tillbaka för ett kvällspass på donet. Men nu skulle hon gå till torget och köpa en glass!

Så, mina damer och herrar, nu är det officiellt vår!


Andra bloggar om: vår

Spa á la muminhuset

Här om veckan då vi kom hem från jobbet var det rejält blött och ruskig. Det hade spöregnat precis hela dagen, vilket ju inte är så vanligt i början av mars. Den lilla snö som fanns smälte i ett nafs.

När vi körde förbi grannen Fredrikson såg vi att han höll på att bära ner en vattenpump i sin källare...

Dåligt tecken!

Mycket riktigt, Snusmumriken och jag knatade ner för källartrappan och stod mitt i ett innanhav.

Om inte källarväggarna hade varit i vägen hade vattenmassorna klassificerats som en ocean, så illa var det. Allt som allt hinkade vi ut över 200 liter vatten den kvällen. Inte direkt min favoritsysselsättning efter jobbet!

Hur som helst, nu har vi betydligt mera snö, och det påstås bli värmebölja till helgen... men vi är beredda!

Det gäller bara att välja ett av två alternativ:

a) ladda upp med värmeljus och kassa-apparat och starta upp ett Muminspa i vår källare. Om någon klagar på att vattnet luktar sumpigt säger vi bara att det är mycket mineraler i det. Brukar inte alla hälsosamma källor lukta ruttna ägg kanske?
a) göra som gubben Fredrikson och starta sänkpumpen.

Hmm... i mina öron låter allt alternativ a) betydligt mer... kreativt! Fram med växelkassan!


Andra bloggar om: spa, källare, översvämning

*Gäsp*

*Snorkfröken Jonna sticker försiktigt ut nosen utanför kanten av täcket*

Men, men, men!

Det är ju ljust där ute på andra sidan täcket, vad är det här nu då? Senast jag kollade var det kaamos som rådde!

*Snorkfröken Jonna sträcker på sig ända ut i svanstoppen och funderar allvarligt på om hon borde stiga upp*

Hmm, kanske någon gång nästa månad...

Man ska inte slarva med vintersömnen!


Andra bloggar om: vintersömn

Deodorant och handfat

Mymlan är suuur!

Hennes lillasyster har mani på att ordna saker. Nu senast tog det sig uttryck i att Mymlans toalettskåp rätt vad det var hade ett helt nytt system.

Och när Mymlan plockade fram hårsprayen kom det med en deodorantflaska. Av glas. Som ramlade rakt i handfatet. Gissa vilkendera som sprack!

Ledtråd: det var inte Mymlan. Och inte deodorantflaskan.

Så Mymlan suuurar.

Det tycker Too-ticki är helt onödigt.

Hon har nämligen varit med om då en deodorantflaska fallit rakt igenom ett handfat! Rakt igenom i den bemärkelse att den lämnade ett flaskformat hål efter sig.

Och vad är väl en liten spricka att sura över i jämförelse?

Dagens fråga: varför tillverkas inte handfat av samma material som deodorantflaskor?


Andra bloggar om: deodorant, handfat

Hunden Ynk och julens faror

Hunden Ynk är egentligen en alldeles överaktiv lite grej. Hon är bara mycket, mycket skrajsen av sig.

Men när hon inte är skrajsen, så står det klart för vem som helst som ser henne att även hundar kan ha ADHD. Impulskontroll - vad är det?

Hur som helst, hunden Ynks ägare var lite oroliga för hennes välmående här under julhelgen. Vid upprepade tillfällen hade hon nämligen spytt upp små nystan av vad som såg ut som genomskinliga, plastiga smala band.

Hundägarna kliade sig uppgivet i skallen.

C-kassetter har de inte använt på flera år, annars hade halvsmälta kassettband varit deras första gissning på vad Ynklingen satt i sig. Inte heller kom de på att de skulle ha snören av sådant material som dök upp ur jyckens framända.

Och när spyttandet upprepades blev de verkligt konfunderade - vad VAR detta för märkliga substander hunden Ynk satte i sig. Och när hann hon med denna buffé?

Nu är mysteriet löst.

Hundägarna märkte nämligen till sin stora häpnad här om dagen att deras julgran fullständigt saknar kvistglitter*) på nedre halvan. Och när man tänker på saken kan de plastig substanser som kom ut ur hunden Ynk mycket väl sättas i samband med detta fenomen...

Tydligen klarar hundars matsmältning av att lösa upp silverfärg, men inte plastband.

Mumsigt. Och säkert väldigt hälsosamt!

----------------

*) Ni vet de där små smala silvriga plastremsorna som man lägger längst ut på kvistarna så de får hänga lite tjusigt och fylla ut alla hålen i granen


Andra bloggar om: julgran, husdjur, julpynt, felaktig kost

Nu är det avgjort!

Det är inte längre någon vits att konsultera grenarnas vinklar på hängbjörkarna, obskyra mönster i kaffesumpen eller ens pilar på meteorologiska kartor.

Igår blev det vinter.

Muminpappan drog upp sin fiskebåt.


Andra bloggar om: vinter

Anpassa dig till klimatförändringen, tack!

Konversation i Stora Varuhuset:

Snorkfröken Jonna: Titta, glögg! Ska vi inviga glöggsäsongen ikväll?
Snusmumriken: Nej!! Glögg kan man INTE dricka innan det har snöat!

Jämmer och tandagnisslan, alltså! Med den här farten får jag ingen glögg innan februari!


Andra bloggar om: glögg

*Piiiiip*

Den inte så särskilt tekniska Filifjonkan på jobbet kom in på vårt kontor igår och var nära att slita sitt hår. Hon påstod sig vara en hårsmån från att bli GAAALEN - det pep i hennes kontor!

Ihållande.
Irriterande så in i helsefyr.

Misan och jag kikade in i hennes rum. Och jo, det pep onekligen. Ett tyst men stadigt litet *piiip* i rätt hög tonhöjd.

Vi konstaterade att det där kommer inte från ventilationen, alltså måste någon maskin vara inblandad. Vi stängde av nätverksskrivaren. Och datorn. Släckte lysrören i taket. Och datorskärmen.

*Piiiip* lät det lika fullt i det nu mörka rummet.

Vi konstaterade att pipet kom från Filifjonkans skrivbord. Och där under 1052 papper, post it-lappar, pennor och en mapp hittade vi hennes mobiltelefon. Det var den som skrek i dödsångest.

Filifjonkan hade nämligen inte satt på tangentlåset innan hon kastade mappen ovanpå den, så nu hade den stackars lilla phånen i någon timmes tid försökt slå en si sådär 12 miljoner (sammanhängande) åttor.

Tangenttoner är av ondo, det har jag alltid sagt! Särskilt om man tänker placera mappar ovanpå sina mobiler!


Andra bloggar om: pip, störningsmoment, mobiltelefon

Rutiner...

Mymlan är för tillfället den enda modiga som visar upp sig på hennes arbetsplats. Resten av personalen har liksom gått och dragit täcket över huvdet, eller något motsvarande.

Även Mymlan tycker dock om att äta lunch ibland, så då man plockar upp henne vid lunchtid nuförtiden så springer hon först via en av Filifjonkorna på våningens andra kontor.

De har nämligen kommit överens om vissa rutiner...

Tumregeln är att då ena kontoret är obefolkat så håller någon från "andra sidan" vakt. Ifall vaktposten iakttar någon besökare, som trevar sig fram bland de stängda dörrarna, så finns det två alternativa handlingsplaner:

a) mota ut människan i trapphuset så fort som möjligt. Barrikadera dörren. Detta gäller i majoriteten av tänkbara scenarion.
b) men ifall det råkar vara en stilig karl som yrar runt i korridoren så överger man alternativet ovan. Då motar man istället in honom i kafferummet och sätter igång kaffekokaren.

Se där! Allt blir lättare bara man har rutiner att gå efter!


Andra bloggar om: rutin, besökare

Oskyldiga barnasinnen...

Idag har vi varit på barnkalas. De vuxna var betydligt fler än barnen, men ändå: paket, gräddtårta och hela köret.

Roligast var ändå Skruttet, som inte alls fyllde år idag. Jag tog ändå med en liten present åt henne, bestående av pepparkaksformar med muminmotiv.

Det tog inte länge innan hon satt vid kaffebordet och kavlade ut modellera, som det blev jättefina muminfigurer av.

Sedan beordrade hon fram en kökskniv. Och avlägsnade kroppsdel efter kroppsdel från modelleramuminfigurerna under glada utrop.

-Hihi, nu är det bara Stinkys ben kvar! Hahaha, nu är det bara ena benet kvar. Moahahah! Nu har Stinky inga ben alls kvar!!

Jag tänker mig två möjliga framtidssenarion för Skruttet. Det ena är rättsläkare.
Det andra närmar sig någonting i stil med dr Frankenstein. Tror ni det finns någon framtid inom yrkesområdet "galen vetenskapsman"?


Andra bloggar om: yrkesvägledning, barnkalas

Det här med återanvändning har sina sidor...

Idag talar filifjonkorna på jobbet om att man i deras barndom allt som oftast fick uppleva hur köksbord torkades av med gamla, uttjänta kalsonger som degraderades till trasor då de inte längre dög till annat.

När filifjonk-församlingen möttes av vantrogna utrop kontrade de med: "Men man kokade ju smutstvätt på den tiden".

Oberoende: jag känner mig väldigt ung idag. Och jag är väldigt glad över detta faktum. Och om jag någonsin ser Snusmumriken torka köksbordet med ett par uttjänta kalsonger - de må sedan vara hur genomkokta som helst - så kommer jag att desinficera nämnda köksbord medelst eldkastare och antibiotiska preparat. Minst!

Någon hejd på snusket får det väl ändå vara!


Andra bloggar om: rengöring, hygien, kalsonger, återanvändning

Uppåt!

Vårt kontor finns uppe på översta våningen här i jobbhuset. Vi har dock också en del att göra med kontoren lite längre ner, så vi har ungefär koll på vem som huserar var här i jobbhuset.

Så kommer då Mymlan från min våning rusande mot hissen en helt vanlig jobbdag. Parkerad i den står redan Snorken, som jobbar på ett lägre (vånings)plan.

Mymlan (sticker in huvdet i hissen): Får man skjuts?
Snorken (funderar lite): Nååjaa, bara det inte blir en omväg så...

Ja ja, det har väl sina fördelar att jobba i ett hus fullt med knepiga typer också! Åtminstone får man skratta ibland!


Andra bloggar om: hiss, samåkning

Mus i vårt hus...

Mymlans lillebror var ganska liten då familjen flyttade till ett äldre trähus.

Men det gamla huset var ingalunda tomt och övergivet då familjen anlände. Nej, minsann! De redan hemmastadda innevånarna var dock av den mindre, lurviga modellen med lång svans. De gjorde inget större väsen av sig, förutom att de envisades med att springa över vindsgolvet allt som oftast. Vilket resulterade i ett *fffrrrr*-ljud från vinden.

Lillebror tyckte att detta var mycket trevligt. Han var alldeles övertydgad om att det var små, gulliga Askungen-möss som bodde däruppe. Han blev jätteivrig varje gång det *frrrade* till uppe på kallvinden.

Ännu lyckligare blev han varje gång pappan drog på sig ett par grova handskar, tog med sig några bitar ost och klättrade upp på vinden!

Med tindrande ögon berättade sedan lillebror vilken snäll pappa han har som klättrar upp och matar mössen på vinden!

Av någon anledning introducerades lillebror för de föremål som kallas musfällor relativt sent i livet!


Andra bloggar om: musfälla, barnasinne

Se upp för skräpkorgen!

Vi hade vinkväll i helgen.

Lika trevligt som vanligt!

Men Homsan var lite orolig - efter senaste vinkväll blev hon nämligen trakasserad på hemvägen. Av de där elaka skräpkorgarna som Staden envisas med att hänga upp längs gång- och cykelbanor!

Så där kom då Honsan helt oskyldigt cyklande - och skräpkorgarna attackerar henne. Mer och mer aggressivt! Först kunde hon svänga undan dem, men de blev mer och mer påstridiga så att hon körde in i de sista.

Jag tycker allt att man borde ta ett snack mes Stadens tjänstemän om sådana här incidenter. Skräpkorgar som oprovocerat attackerar folk på väg hem från vinkvällar tycker jag inte att man kan acceptera!

Homsan var allt lite skrajsen efter upplevelsen. Men efter att vi hällt i henne några vinglas tuffade hon till sig.

Men vid närmare eftertanke borde vi kanske trots allt ha utrustat henne med knäskydd innan hon trampade hemåt... Bitska skräpkorgar ska man akta sig för!


Andra bloggar om: vinkväll, skräpkorg

Mera bi-sysslor

Jag berättade tidigare om biodlare Fredrikson och hans älskade husdjur.

Nu har jag fått höra att Fredrikson har en kollega inom bi-näringen, vi kan kalla honom Joxaren.

Joxaren är också han lite purken på sina husdjur. Han kom hemlinkande en dag efter en närkamp med en synnerligen ettrig bikupa. Kupan i sig var väl inte så aggressiv, men dess innevånare hade attakerat Joxaren skoningslöst. Framför allt hade de siktat in sig på hans ben, därav linkandet.

Joxaren var dock lite fundersam över att bina lyckats få in så många stick på hans spiror. Han hade nämligen haft på sig höga gummistövlar, och sådan borde inte bin kunna sticka igenom.

Den enda förklaringen, menade Joxaren, var att bina gaddat ihop sig mot honom. Hälften höll i gummistövlarna och drog, medan andra hälften kröp in under stövelkanten och stack honom!

Där ser man, samarbete är nyckelordet - även när det gäller att överlista gummistövlar!


Andra bloggar om: samarbete, biodling

Titelinnehavaren

Jag berättade för Lilla My att vi har en flock av det högst antagligt dummaste djuret i världen på vår gård: de sibiriska nötkråkorna.

Ne-ej, sa hon. Det är omöjligt, den titeln är nämligen redan upptagen. Och den innehas av pudeln!

Aha. Det har hon säkert rätt i. Orsaken till att Lilla My utnämnde pudeln till denna titel var nämligen att hon bevittnade hur ett exemplar gång på gång rusade in i ett staket - och fastnade med fluffpälsen i gallret.

Jag har fortfarande inte sett några nötkråkor hänngandes i staket. Men det kan ju bara vara en tidsfråga.


Andra bloggar om: pudel, dumhet

Den nya kyrktuppen?

Vi lever verkligen i den bästa av världar!

Här kommer en direktrapport från kyrktaket via YLEs nyheter:

En man hotade i natt att hoppa ner från Kyrkslätt kyrka.
Han hade ringt nödcentralen och meddelat om sina planer.
Mannen hade bland annat hängt i antennen och upprepat sitt hot i en timmes tid, sedan somnade han.
Brandkåren lade ut två hoppdynor vid kyrkan och hämtade sedan ner den sovande mannen utan att någon kom till skada.

Det som inte framgår här, men som man kan läsa i Hufvudstadsbladet, är att mannen knatade omkring uppe på kyrktaket under den här timmen och därför hotade att falla ner på diverse olika ställen. Rätt vad det var blev det tyst där uppe, och då brandmännen tog sig upp hade han slocknat där uppe. Och blev transporterad till butkan.

Hur förklarar man sånt här då man vaknar upp i fyllecellen nästa morgon? "Näe, jag tänkte jag skulle öva på mina stunts och behövde några madrasser utifallomatt..." Eller varför inte "Men brandkårsgubbarna såg ut att behöva lite motion, att springa runt kyrkan med hoppdynor i en timmes tid var bara bra för dem..."

Ibland är det lite svårt att förstå hur folk tänker. Lilla My påstår att det är där hela problemet ligger - folk tänker alldeles för mycket! Det där med att tänka, det är helt överskattat, menar hon. Det måste ju killen på kyrktaket också ha tyckt!

Andra bloggar om: kyrktak, brandkår, idioti

Vintern nalkas?

Det finns några stycken inbitna vinterhatare i min bekantskapskrets. Filifjonkan hör till den skaran. Hon påstår att hon får allergiska reaktioner av allt som har med vinter att göra.

Därför är det väl inte så konstigt att det droppade in ett SMS till henne här om dagen med följande text:

Vi mötte snö en timmes bilresa från din hemort. Bäst att du börjar ta dina antihistaminer!

Jag tycker det är fint med folk som bryr sig om varandras hälsa och varnar för att snögränsen närmar sig!

Personligen tror jag dock att det skulle vara mycket effektivare att införskaffa en dunjacka och thermotäcke än att käka antihistaminer, men vad vet jag?

Andra bloggar om: vinterhatare, allergisk reaktion, antihistamin

Bi-sysslor

När Fredrikson inte glider runt i sin flodbåt pysslar han lite grann med biodling. Honung är ju sött och gott, ni vet.

Men det var väl ingen som hade gått på finten om att bin är snälla snälla små skrutt, som glatt håvar in honung åt sin odlare? Fredrikson håller i alla fall på att tas ur den villfarelsen.

Senast skulle han bara ta en snabbsväng via en av sina bikupor, max en halv timme skulle det räcka. Efter drygt en och en halv timme kommer han inrusande, arg som ett bi (!) och morrar:
"#*%!! Ge mig en Raid-flaska så ska jag spraya de jävlarna!!"

Jag skulle tro att det är ett säkert tecken på att det är slut på tålamodet hos herr biodlaren. Annars har jag för mig att man mest håller sig till rökpustar och sådant då man går i klinsch med bisamhällen.

Men vem vet, insektspray kan ju vara det moderna samhällets gåva till frustrerade bi-figurer, så som Fredrikson!

Andra bloggar om: biodling, frustration, insektspray

Silverfiskar och evolutionism

På tal om att hjälpa evolutionen på traven...

Too-ticki har ett långvarigt projekt på gång i sin hyreslägenhet. Allt i enlighet med devisen "survival of the fittest" har hon placerat en burk insektsspray på badrumshyllan.

Hennes projekt går ut på att ta fram en intelligent variant av silverfiskar. Varje gång Too-ticki kommer in i badrummet ger hon krypen tre sekunder att försvinna, sedan sprayar hon.

Hennes hypotes är att om hon är tillräckligt tålmodig med sprayandet så kommer genen för att sjappa då lyset tänds att ta över i silverfisksbeståndet i badrummet! Vilket enligt henne skulle vara en stor förbättring!

Problemet är då bara det, att så fort hon är borta från lägenheten i några dagar, så glider den evolutionistiska utveckligen Too-ticki ur händerna. Enligt hennes utsago "tar de dumma över" så fort hon slutar spraya!

Slutsatsen man kan dra av Too-tickis experiment är därför att genen för dumhet är dominant. Samt att det krävs oändligt arbete för att gynna intelligens. Och detta gäller inte bara silverfiskbestånd, om du frågar mig!


Andra bloggar om: silverfisk, evolution, experiment