Att bo i ett gammalt muminhus kan vara rätt intressant ibland. Vi satsade på att fixa till köket ordentligt innan vi flyttade. Vi bytte alla skåp, höjde köksbänkarna med ca 20 cm och installerade en riktig fläkt. En med kåpa, som kanske till och med fångar upp lite stekos. Den tidigare var en krigstida skapelse, en liten rund plastsak (ca 30 cm i diameter) som satt uppe under taket. Det fanns två lägen, av eller på. På innebar att man drog i ett snöre som satt fast den lilla plastcirkeln, som då öppnade sig. "Locket" fälldes alltså ut uppåt, och där inunder fanns själva fläktpropellern. Inte särskilt effektivt, om man säger så. Inte särskilt dekorativt heller, om man säger så.
Nåväl, nu har vi alltså ett hyfsat modernt kök. Vi beslutade oss trots allt för att inte byta ut spisen och kylskåpet genast, de är inte lastgamla och det blir aningen dyrt att ta allt på en gång.
Vi märkte dock ganska snart att nämnda maskiner inte är sprillans nya heller. Jag rengjorde dem i två dar, sedan vågade man nästan ta i dem utan gummihandskar. Bara tanken på att människoföda har varit i direktkontakt med dessa maskiner i deras dåvarande tillstånd får mig att tappa aptiten.
Kylskåpets frysfack hade någon gång haft en stängninganordning - en plastplupp på ren muminsvenska. Det har det inte längre. Snusmumriken har istället täljt till en liten träkil som man kan tvinga fast luckan med. Inte direkt glamoröst, men bättre än ingenting.
Spisen har numera en turboplatta och turbougn, samt tre plattor med effekt som om man försökte värma kastrullen över ett stearinljus. Turboeffekten yttrar sig i att plattan börjar glöda om man drar på varmare än 3:an (och det är alltså inte en keramisk spis). Har aldrig haft en så snabb platta, men sen är det lite svårt med bromsen, så att säga, så vi bränner vid mat på löpande band. Så fungerade inte spisen då min mormor bodde här i huset, det vet jag.
Det kan i och för sig finnas ett samband med en viss incident under spisrengöringen: när jag skrubbat, torkat, sprayat och putsat spisen i några timmar, så att den faktiskt började se vit ut igen upptäckte jag något lurvigt som stack fram bakom metallplattan som skyddar el-kablarna bakom spisen. Det visade sig vara husmusen, om än i något mumifierat tillstånd. Han hade tydligen varit på upptäcktsfärd, fått sig en rejäl zäp på kuppen och så att säga hängt kvar bakom metallplattan sedan dess. Snusmumriken kikade på situation, blev vit i ansiktet och knatade hastigt ut i trädgården för att såga taklister. Han har lite svårt med före detta småkryp, om vi säger så. Jag fick alltså plocka fram en skruvmejsel, rulla på mig gummihandskarna igen och pilla loss hela systemet med husmus och allt. Lilla My, som bor i stadslägenhet och inte visar minsta tecken på medlidande i dylika situtationer, skrattade rått och funderade huruvida det nu var klokt att ta bort kadavret i fråga i ett sådant här fall - kan man vara säker på att det finns någonting annat som leder strömmen i husmusens ställe då? Nå, utan ström är ju spisen ändå inte, men kanske den lilla gnagaren han ta mer än en tugga innan han fick sin zäp, det är ju helt möjligt, och att det är därför som spisen har lagt sig till med en del nya funktioner.
Men tro inte att en ny spis står överst på Snusmumrikens önskelista. Nehej minsann. Det auktualiserades en stor dag som denna. Men inbilla dig inte att det är riksdagsvalet här i Finland som är det stora. Nej minsann, det är formula 1 tävlingarna!! Och till Snusmumrikens stora frustration ser man inte längre direktsändnngarna utan digibox!! Så nu får han inte gå upp kl 05.28 på söndagsmorgnarna längre, den lilla stackarn!! Istället måste han se Kimi Räikkönen vinna i repris klockan 10!! Eftersom jag får sova ifred på mina lediga morgnar har jag svårt att se det krisartade i denna utveckling. Men i Snusmumrikens värld är måttetn u rågat - en digibox ska inhandlas! Undrar om man kan förhandla sig till en skumsläckare på köpet, som vi kan parkera brevid spisen tills vi skaffar en ny.
