Fusk!

På lunchen åt vi varsin glasspinne till efterrätt. En helt vanlig eskimo-pinne var det, alltså vanlijglass doppad i mörk choklad och allt sammans i form av en flat glassplatta monterad på en pinne.

Det som gör saken till fusk är att det numera också står "Ville Vallaton" på glasspappret, det vill säga seriefiguren Dennis på finska. Grejen är ju bara den att Ville Vallaton ALLTID har varit en annan sorts glass. Vaniljglass doppad i choklad, i och för sig, men i en RUND, stavformad glasspinne.

Det fina med den äkta Ville Vallaton-glassen var annars att det fanns ett litet antal päronglassar bland all vaniljen. Det var alltså något av ett lotteri varje gång man valde sin glass (och det gick inte att se vilken färg glassen var genom pappret - eventuellt kunde man försöka pilla upp ett litet hål i det. Denna manöver brukade dock inte uppskattas av föräldrar, då resultatet blev en massa vaniljglassar med sönderrivna omslag i frysen).

Men nu är alltså Ville Vallaton fusionerad med Eskimoerna. Helt fel om ni frågar mig. En eskimoglass är nämligen alltid en eskimoglass, även om man lägger till Ville Vallaton på omslagspappret! Nån ordning får det väl vara i världen!