Om kakibajs och pladuskor

Idag är det fredag.

Det märks inte minst på snarvlet i kafferummet. Diskussionen når åter oanade höjder.

Idag har vi diskuterat kakibajs. Det är nämligen så att det är skillnad på kakibajs och kakibajs, har världssamvetet Filifjonkan framhållit ett flertal gånger. Och utgångspunkten för resonemanget är att vissa typer av kakibajs borde alla och en var försöka använda sig av, eftersom det är både miljövänligt och ekonomiskt.

Så här är det alltså, enligt världssamvetet Filifjonkan: vissa djur klämmer ur sig torrt kakibajs med mycket fibrer och strö i. Den här typen av kakibajs är bäst i världen!

Harpepplar kan man till exempel riktigt bra peta ner i sina blomkrukor som gödning. (Se där, ett användningsområde för familjen Hare som jag inte tänkt på. De har tydligen en funktion även utanför Muminpappans stuvningar med gräddsås) De där högarna som hästar lämnar efter sig är enligt Filifjonkan det bästa av allt. Man kan ta med sig en liten spade och en plastpåse då man går på promenad, och så får man med sig perfekt gödsel till rabatterna - helt gratis - samtidigt som man städar upp i grannskapet!

Filifjonkan med världssamvetet var mycket glad över att detta kom på tal, nu kommer hon säkert ihåg att ta med sig sin lilla spade för mockning av hästprutt då de åker till stugan ikväll!

Ett varningens ord dock: det är alltså kakibajs som är torrt och som flyger i väg om man sparkar på det som man ska satsa på om man tänker göda sina blomster i ekonomisk och miljövänlig anda. Pladuskor som det låter *splät* om då man sparkar på dem ska man låta bli! Det blir bara otrevligt.

Experten har talat!

Så om du ser en Filifjonka med liten spade och plastpåse högsta hugg på en väg nära dig nu i helgen - be för all del inte att få se vad hon har i påsen!