*Klafs klafs*
Nu får det gärna frysa på för min del. Hellre -2 grader, torrt och trevligt än +5 och våt gegga var än man ser. Jag tycker vi har haft slask så det räcker för i år nu.
Vinterfobikerna i bekantskapskretsen säger blankt nej. De tror nämligen att det kan fortsätta att droppa ner substanser från ovan även efter att det blir kallare.
Och det skulle tydligen vara katastrof. *Fnys*
Andra bloggar om: kyla, slask
Ett knasigt test igen (lånat från pgw). Nu vet jag äntligen vilket slags djur jag är! Tänk så mycket lättare livet plötsligt känns!
Jaha ja. En dag som denna tror jag fullt och fast på det resultatet. Just nu finns det nämligen ingenting jag hellre skulle göra än dra täcket över huvdet och sova lite till. Förstadium till vinterdvala?
Och med tanke på mitt förra inlägg, och att mössen under diskhon fortfarande inte gått i fällan, så jo! Källaren är en mycket trevlig plats just nu.
Kanske jag borde satsa på att ordna en extrasäng för eventuellt vinteride där nere?
Nu har nötkråkorna äntligen lugnat ner sig. Vilket antagligen beror på att de börjar få slut på kottar.
Så då är det väl inte konstigt att nästa invasionsvåg är på gång. Den består av huttrande möss, som tycker att det vore en bra idé att tillbringa vintern inne i Muminhuset knaprandes på en bit ost. Gärna mögelost, om de får be. Vällagrad, naturligtvis!
De flesta mössen fastnar i musfällan i källartrappan. Det är helt ok för min del - jag träffar sällan de individerna ansikte mot ansikte. Och den musfällan är underbar, det är en löjlig liten plastknipsa som jag inte begriper att mössen överhuvidtaget fastnar i. Men det gör de. Och till skillnad från gammaldags musfällor, som man får lov att ta till en spik för att kratsa loss bytet, så är det inga problem med den här varianten. Bara tryck på ändan och så trillar ett litet kadaver ut! Underbart!
Det jag däremot inte tycker om är den gruppen av möss som med våld ska invadera köket. De kommer upp under diskhon och prasslar omkring där så man tror att vattenrören fått fnatt. Dessutom får de panik då vi sätter igång diskmaskinen och börjar knata omkring på köksgolvet. Det avskyr jag verkligen! För hur motar man ut en mus i panik, liksom? Jag tänker inte börja rusa omkring och jaga dessa möss med brännbollsträ heller. Som jag ser det finns det bara en lösning på problemet:
Återstår bara att övertala kattallergikern Snusmumriken om det förträffliga i planen också!
Jag berättade tidigare om biodlare Fredrikson och hans älskade husdjur.
Nu har jag fått höra att Fredrikson har en kollega inom bi-näringen, vi kan kalla honom Joxaren.
Joxaren är också han lite purken på sina husdjur. Han kom hemlinkande en dag efter en närkamp med en synnerligen ettrig bikupa. Kupan i sig var väl inte så aggressiv, men dess innevånare hade attakerat Joxaren skoningslöst. Framför allt hade de siktat in sig på hans ben, därav linkandet. 
Joxaren var dock lite fundersam över att bina lyckats få in så många stick på hans spiror. Han hade nämligen haft på sig höga gummistövlar, och sådan borde inte bin kunna sticka igenom.
Den enda förklaringen, menade Joxaren, var att bina gaddat ihop sig mot honom. Hälften höll i gummistövlarna och drog, medan andra hälften kröp in under stövelkanten och stack honom!
Där ser man, samarbete är nyckelordet - även när det gäller att överlista gummistövlar!
Andra bloggar om: samarbete, biodling
Jag berättade för Lilla My att vi har en flock av det högst antagligt dummaste djuret i världen på vår gård: de sibiriska nötkråkorna.
Ne-ej, sa hon. Det är omöjligt, den titeln är nämligen redan upptagen. Och den innehas av pudeln!
Aha. Det har hon säkert rätt i. Orsaken till att Lilla My utnämnde pudeln till denna titel var nämligen att hon bevittnade hur ett exemplar gång på gång rusade in i ett staket - och fastnade med fluffpälsen i gallret.
Jag har fortfarande inte sett några nötkråkor hänngandes i staket. Men det kan ju bara vara en tidsfråga.
Andra bloggar om: pudel, dumhet
Hå hå. Nu har jag skuttat iväg en hel skottkärra full med tallkottar. De är löjligt effektiva de där nötkråkorna, det fanns inte många frön kvar i kottkadavren.
Nu har de dessutom hittat på en ny hobby (den gamla var att flygbomba mina solrosor, läs här). Nu har de börjat leka i våra takrännor i stället. Det dundrar som en flock skenande kameler uppe på taket om morgnarna, och sedan börjar det regna ner mossa.
Det är ju mycket trevligt om pippifåglarna rensar bort lite mossa ut takrännorna, gudarna ska veta att vi har mer än tillräckligt av den varan.
Men nu är det ju så att jag tror att de där tipporna är mer än lovligt dumma. Min teori är därför att de har startat en kottgömma i vår takränna. De är nämligen lite som ekorrar och samlar vintergömmor åt sig, kråkorna. Varför förstår ingen, eftersom de nu aldrig övervintrar här. Men som sagt, ingen har anklagat dem för att vara fiffiga.
Så om ni någonsin kör förbi ett gammalt hus med en smärre tallskog växande i takrännorna, då vet ni: Muminhuset!
Andra bloggar om: sibirisk nötkråka, kotte, takränna
När Fredrikson inte glider runt i sin flodbåt pysslar han lite grann med biodling. Honung är ju sött och gott, ni vet.
Men det var väl ingen som hade gått på finten om att bin är snälla snälla små skrutt, som glatt håvar in honung åt sin odlare? Fredrikson håller i alla fall på att tas ur den villfarelsen.
Senast skulle han bara ta en snabbsväng via en av sina bikupor, max en halv timme skulle det räcka. 
Efter drygt en och en halv timme kommer han inrusande, arg som ett bi (!) och morrar:
"#*%!! Ge mig en Raid-flaska så ska jag spraya de jävlarna!!"
Jag skulle tro att det är ett säkert tecken på att det är slut på tålamodet hos herr biodlaren. Annars har jag för mig att man mest håller sig till rökpustar och sådant då man går i klinsch med bisamhällen.
Men vem vet, insektspray kan ju vara det moderna samhällets gåva till frustrerade bi-figurer, så som Fredrikson!
På tal om att hjälpa evolutionen på traven...
Too-ticki har ett långvarigt projekt på gång i sin hyreslägenhet. Allt i enlighet med devisen "survival of the fittest" har hon placerat en burk insektsspray på badrumshyllan.
Hennes projekt går ut på att ta fram en intelligent variant av silverfiskar. Varje gång Too-ticki kommer in i badrummet ger hon krypen tre sekunder att försvinna, sedan sprayar hon.
Hennes hypotes är att om hon är tillräckligt tålmodig med sprayandet så kommer genen för att sjappa då lyset tänds att ta över i silverfisksbeståndet i badrummet! Vilket enligt henne skulle vara en stor förbättring!
Problemet är då bara det, att så fort hon är borta från lägenheten i några dagar, så glider den evolutionistiska utveckligen Too-ticki ur händerna. Enligt hennes utsago "tar de dumma över" så fort hon slutar spraya!
Slutsatsen man kan dra av Too-tickis experiment är därför att genen för dumhet är dominant. Samt att det krävs oändligt arbete för att gynna intelligens. Och detta gäller inte bara silverfiskbestånd, om du frågar mig!
Andra bloggar om: silverfisk, evolution, experiment
De där sibiriska nötkråkorna som jag skrev om förut...
Nu börjar de bli riktigt varma i kläderna (fjäderskruden?)
Deras senaste projekt är att de har fokuserat sina bombardemang. På mina solrosor!!! Dumma fjäderfän, jag fattar inte vad det ska vara bra för! Solrosorna växer inte ens i närheten av några tallar, utan pippifåglarna (läs: fåglarna med pippi) flyger iväg och hämtar kottar vid tomtgränsen. Sedan hoovrar de in över solrosorna och dumpar sitt nötartilleri!
Och under denna flygtur passerar de ca en meter framför Snusmumrikens gevärspipa. Han håller nämligen på och övar prickskytte i trädgården.
Alltså på riktigt, ingen kan ju påstå att de där fåglarna är fiffiga. Om de inte låter bli mina solrosor ska jag snart hjälpa evolutionen lite på traven genom att be Snusmumriken flytta sina måltavlor lite närmare solrosorna...
Tills dess återstår väl bara att inse fakta och överlåta störtkrukorna åt solrosorna!
Andra bloggar om: sibirisk nötkråka, solros, beteendestörningar
...det är så jag känner mig.
Jag har nämligen grävt lite i rabatten igen igår kväll. Min morfar vårdade på sin tid ömt en stor flock tigerliljor. Liljorna finns fortfarande kvar, ganska många till och med. Jag har inte vågat gräva upp dem förut, eftersom jag gärna ville att de skulle blomma också i sommar.
Men nu är de både upplockade och nergrävda igen. Och jävlar i gräset hur mycket ogräs som hade barrikaderat sig mellan liljorna! Chockerande! Och tidsödande! Ogräsrötter är definitivt av ondo! Men som sagt, nu är det större beståndet av tigerliljor uppordnat.
Och min höft är tydlige ur led. Hur gick det till? Måste har varit någon ogräsrot som glidtacklade mig utan att jag märkte det. I alla fall känns det som om höftledskulan inte riktigt är där den borde vara. Märklig känsla. Och obehaglig! Dessutom trodde jag inte att man skulle få problem med höftlederna innan man var 75.
Ja ja. Det är väl bara att gå och införskaffa en rollator!
Andra bloggar om: tigerlilja, ogräs, blomrabatt, höftled
Snälla, berätta för mig någon!
Alla de här småkrypen som envisas med att lifta med mig. Varför?
Idag plockade vi hallon. Inte mlycket, bara en frysburk till att kocka något gott av i vinter. Och hela hinkaen är full av spindlar och andra namnlösa konstigheter.
Men varför? Jag har aldrig någonsin lyckats komma hem med en hink från skogen utan att den är halvfull av spindlar. Och jag tycker att då man plockar hallon - ett och ett på gammalt gott maner - så borde man märka då man har en spindel i handen. Men icke.
Så nu tror jag att det rör sig om en kupp. De där åttabeningarna har tänkt invadera Muminhuset. De har kört om att det inte finns några räta vinklar i huset och tänkt att hmmm, där skulle det vara fint att spinna några konstfärdiga nät!
Jag säger bara glöm det! Alla spindlar (och andra kräk) bärs noggrant ut - annars börjar det ju regna! Det vet väl alla att döda spindlar orsakar dåligt väder!
Och då jag nu en gång klagar över småkryp: alltså: hallonmaskar! Snälla, berätta vad de är bra för! Bromsar och myggor kan jag leva med, för jag vet att mina vänner småfåglarna behöver mat. Men hallonmaskar??
Helt onödigt!
Andra bloggar om: spindel, hallon, småkryp
Ååh vad fint det var i trädgården igår. En sån där alldeles ljum, vindstilla kväll. Det känns som om vi har haft väldigt få såna i sommar. Underbart var det, hur som helst!
Det enda som störde friden var att våra långväga höstgäster har anlänt! Gräsmattan är full av tallkottar. Och på varje tallkotte sitter en sibirisk nötkråka och mumsar belåtet i sig av fröna!
Min morfar var av någon anledning förtjust i tallar. Vi har därför ett antal sådana som växer runt om vårt hus. Och varje höst kommer en flock av nötkråkor och tar för sig av utbudet.
De är jättelustiga, de där nötkråkorna. De verkar inte alls vara vana vid människor - kanske man inte ser till så många sådana om man tillbringar större delen av året i Sibirien? Hur som helst är det nästan på den nivån att vi får gå ett varv runt gräsmattan och plocka undan kottar med tillhörande ätande kråkor innan vi klipper gräsmattan.
Det enda störningsmomentet som nötkråkorna medför är det att de har svårt att hålla kvar kottarna uppe i tallarna. Det dimper ner kottar överallt - just nu är det rena bombardemanget.
Gå inte nära tallarna utan skyddshjälm!
Andra bloggar om: Sibirisk nötkråka, flyttfågel
Det är jag det! Blå jämt med armbågarna, ungefär.
Ifall någon undrar, så har vi gjort årets räd mot blåbärsskogen i helgen. Bytet blev inte dåligt, med tanke på att vi inte har en sådan läggning att vi orkar slåss med myggor och älgflugor i alla oändlighet! (Som tur var råkade vi inte på många ur den sistnämnda kategorin - de är döäckliga!!)
Men sen är det ju det där med bär, att det inte bara räcker med att kriga åt sig dem ute i skogen. Sen ska de rensas. Och sköljas. Och kokas. Och svalna. Och läggas i burkar. Och skrivas etiketter... Det tar ju minst dubbelt så länge som att plocka bären! Och på något sätt förtränger jag alltid hur himla mycket jobb det blir efter att man kommit från skogen!
Men nu är det i alla fall klart! Jag la ner de sista burkarna i frysen innan vi stack hemifrån idag. Äntligen!
Nu återstår bara att klura ut vad jag ska göra med min blåbbis-blåa fingrar! Klorin känns inte som någon bra lösning. Jag får väl gräva fram mina gamla årsfesthandskar, ni vet de där som slutar vid armbågarna! Borde ju bli SÅ CHICKT till mina jobbjeans!
Andra bloggar om: blåbär,sylt, fläckar
Nu är utgrävningarna avslutade! Alla kantstenar och träpalissader är på plats. Och resultatet ser städat ut... men väldigt tråkigt!
Trots att en del gamla innevånare har gulnat i protest mot behandlingen, har jag inte sett någonting som gett upp andan ännu.
Men nu behövs det mera gröna grejer i rabatten. Helst såna där som blommar vackert. Och som inte sprider sig hej vilt!
Det får vi lov att fixa! Till våren kan det bli riktigt fint, hoppas jag!
Håhå jaja. Då var det bara en stor rabatt till att gräva ut. Den får allt vänta till våren! Nu ska jag och den knäckta grepen vila!
Andra bloggar om: trädgård, blomrabatt
En idiotfluga försöker stånga sig in i lysröret ovanför mitt huvud.
Det går inte särdeles bra. 
Men tror ni det dumma kräket fattar det omöjliga i sitt projekt? Icke!
Tror ni att flygfät förstått vitsen med ljuddämpare? Icke!
Imbillar ni er att flugeländet respeketerar min arbetstid och håller sig lugn under dessa timmar? Inte en chans!
Flugsurr måste vara det mest irriterande ljudet någonsin!
Andra bloggar om: fluga, störningsmoment
Det har i alla fall inte vi!
Snusmumriken och jag har enats om att allt det här svamlet om att kantareller växer villt i skogen, det är bara en stor konspiration med målsättning att driva med alla dumma stackare som går på bluffen!
Vi hittar nämligen ALDRIG kantareller!
Men idag hade vi tur - snälla släktingar gav oss en stor påse med gula ljuvligheter (de är försvurna! Inte ens snälla släktingar erkänner saken!)
Nu har vi rensat, förvällt och portionerat upp i burkar! Hela huset doftar underbart!
Man får vara glad för det lilla!
Det hände mycket i rabatten här om dagen! Jag har bara inte tagit mig tid att rapportera om framstegen.
Så här ser det ut för tillfället:
Det börjar närma sig färdigt, alltså. Jag har snart grävt ut hela det område som jag tänkt frilägga. Kantstenarna är fixade runt ungefär hälften av den blivande rabatten. Det som saknas är lite landscaping, så att det blir lagom mycket jord överallt, och så ska en liten träpallissad installeras i mitten.
Jag hittar fortfarande intressanta saker under allt det förbånkade ogräset. Fynden vid de senaste utgrävningarna var en liten söt bladrosett, som jag inte har den minsta aning om vad det kan tänkas vara (framme till vänster) samt något slags prydnadsgräs, tror jag (längre bak till vänster). Spännande! Hoppas på blommande överraskningar nästa sommar!
Andra bloggar om: blomrabatt, trädgård
Trevligt trevligt!
Charmiga Too-Ticki har just varit på besök. Det är alltid lika trevligt att träffa henne och inte behöva stressa! Annars blir det ofta så att vi träffas på lunch eller kaffe och båda har tider att passa. Mycket skönare att få sitta och dricka vin i lugn och ro och förbättra världen (för skvallrar gör vi absolut inte)! Gästrum är världens bästa uppfinning, vilken lyx att ha ett sådant att erbjuda sina kompisar!
Too-Ticki råkar alltid ut för märkliga saker. Den här gången var det zombie-ekorrarna som tog priset! Hon hade fotograferat massor av gulliga kurrekorrar. Trodde hon! För när man nu i efterhand tittar på bilderna så blir man mörkrädd (åtminstone kommer man att undvika ekorrskogar efter skymningen)!
Varenda en ekorre har nämligen lysande vita, alldeles nollställda ögon på bilderna. Ser helt spöklikt ut. Experterna talar om ljusreflexer och ljuskänsliga ögon.
Kokacka, säger vi som såg bilderna! Om inte det där var zombie-ekorrar så har jag tittat på för mycket skräckfilm!
Idag har det inte hänt så fasligt mycket i min rabatt. Lite fina blomor och blad har flyttat på sig och står numera där det förr endast fanns ogräs, ogräs och ogräs så långt ögat nådde. 
Efter att jag gått en rejäl brottningsmatch med de stora, palmliknande bladen (som blommar jättevackert med små vita hängande blommor, och som jag inte har den blåblekaste aning om vad de kan tänkas heta) kände jag att det var dags att ta semester på allvar! Det var nämligen en rejäl brottningsmatch, vill jag lova, muskulösa jordstammar inbäddade i ogräsrötter att tvinga upp ur marken.
Så nu har vi varit ute på Snusmumrikens släktö och levt det lata livet. Blivit bjudna på nyrökt fisk och jordgubbar till efterrätt! Aah! Så smakar sommaren!
Sedan spelade vi Mölkky tillsammans med hela släkten. Jag kan inte låta bli att förvånas över hur underhållande det kan vara att kasta omkull pinnar med hjälp av en annan pinne. Mölkky lönar sig definitivt att testa, en bra beskrivning finns här. Dagens tips är att såga till poängträn av raka vedträn och skriva siffror på toppen. Så har vi gjort vår uppsättning av "skäri-mölkky", som fungerar alldeles utmärkt!
Så hopihopi, ut och såga till mölkky-spel nu bara, det är garanterat urkul!
Andra bloggar om: blomrabatt, semester, mölkky, sällskapsspel
