Vårtecken

Ååh, vad skönt det är att sticka ut nosen utanför dörren dessa dagar. Det känns verkligen som vår. Farstudörren går dessutom plötsligt att öppna tio centimeter mer än förrut, det är en klar förbättring! Videkissorna har redan slagit ut vid sjön. Fröna som jag petade ner i vårt miniväxthus i helgen har grott. Nu får man bara vänta på det säkraste vårtecknet av alla: dammolnen!
Kan någon förklara för mig hur detta är möjligt:
Hela vintern har jag halkat fram längs Stadens trotoarer på stela ben, fått kramp i låren och känt mig som Bambi på hal is. Det har varit minst sagt glest mellan gruskornen. Men nu, då isen på trotoarerna har smält, nu ligger det DRIVOR av grus och sand överallt. Och tro för all del inte att de ohemula gårdskarlarna (som inte orkade sanda trotoarerna då det faktiskt behövdes) tänker sopa upp sandhögarna utanför sina hus heller. Nej, de kommer att täcka in Staden i ett enormt dammoln långt in i maj. Då brukar gatukontoret ge upp och skicka ut sina små borstningsfordon.
Det är väl bara att vänta och se. Det KAN ju gå annorlunda i år. Själv tror jag på minst 200 cm snö till innan sommaren kommer. Det är ända sättet som naturen kan uppväga dem hysteriskt varma hösten.