All vår början bliver svår

I vårt fall handlar det i synnerhet om att ta sig ut ur huset. Vi flyttade från Staden till mormors gamla muminhus i höstas. Det är ett gammalt mysigt hus med en stor mysig trädgård och mängder av uthus. Tyvärr är allt ganska dåligt skött eftersom mina morföräldrar var rätt orörliga de sista åren och de senaste åren har huset varit uthyrt. Detta har lett till att vi ständigt upptäcker konstiga saker i det gamla huset. Att skruva i en ny glödlampa innebär till exempel att man börjar med att skruva ur en propp, sedan letar man rätt på en tång samt en ficklampa och så får man tvinga loss förra glödlampans sockel medan man håller ficklampan med munnen.

Nu i vinter har det blivit mycket tydligt att vi har ett problem i farstun. Då vi flyttade in passade ytterdörren inte riktigt in i dörrkarmen, av någon anledning var det en tre centimeter stor glipa både i vänster ovankant och höger nederkant. Snusmumriken släppte snart nerverna över detta och med buller och bång flyttades trappan undan, brädfordringen vid farstun revs upp och så kastade han in en domkraft under ena sidan av farstun och hissade upp hela systemet. Nu har vi en ytterdörr som håller tätt. Men farstun gav sig inte så lätt. Den hämnas, den illvilliga farstun. Nu har vi istället en innerdörr som inte går att öppna mer än 30 centimeter.

Detta fenomen är extra jobbigt om man ska baxa ut två stora resväskor. Det skulle vi i morse. Vi ska nämligen ha VINTERSEMESTER! Medelhavet, här kommer vi! Vi lyckades nämligen få ut alla grejer genom dörrspringan, så nu är vi på g. Några timmar jobb nu bara, så bär det av.

Och strörsta spänningsmomentet i detta projekt blir ju då förstås att se om farstun alls släpper in oss igen då vi kommer hem...