att mymla, -r, -de (verb)

Det har kommit ut en tegelsten till biografi över Tove Jansson i dagarna. Över 500 sidor om Mumindalens skapare. Tove Jansson. Ord, bild, liv heter den och är skriven av Boel Westin. Den har fått långa recensioner, och jag har lärt mig något nytt!

Det lär nämligen vara så att på helsingforsiska under 1950-talet betydde termen "att mymla" det samma som "att älska" På ett ganska handgripligt sätt.

En Mymla är alltså en älskarinna. Det öppnar upp för helt nya aspekter för Mumindalens innevånare, så att säga.

Men vad är då ordet för en manlig mymlare? En Mymmel? Eller Mymling? Kanske Mymlare?

Så, alla Mumindalens vänner! Dagens motto: mera mymmel i världen!

Schlager-tihihi

Rubrik i dagens Hbl: Ola Salo vill till Salo

Fniss! Personligen har jag aldrig förstått att det skulle finnas någonting upphestande över staden Salo. Det kan i och för sig ha att göra med att jag suttit och degat ett antal (läs: otal) gånger på busstationen. Och busstationer utgör väl sällan några större sevärdheter.

Schlagerfebern tilltar här på alla fronter. Man är lite oroad för att finalen inte ska bli helt perfekt - kommer tekniken att fungera, kommer programledarna att klara sig och framför allt: kommer man att slippa skämmas för arrangemangen? Med andraord: Finlands lillebrorskomplex håller på att blomma ut för fullt.

Jag försöker påpeka att finalen är väl förberedd och att det finns en viss vana i Helsingfors med att ordna stora arrangemang. EM senast gick ju urbra, ingen kunde göra något åt att himlens slussar behagade öppna sig och dränka tävlingarna.

Och som vi konstaterade här: Eurovisionen ska väl åtminstone inte kunna regna bort. I så fall är det verkligen någonting fel på planeringen, med tanke på att arrangemangen går av stapeln innomhus!

Vårlig kalufs

Ååh, vilken fin dag det blev helt plötsligt. Kanske det faktiskt ska bli vår i år också. Och jag hälsade på mina vänner frissorna igår, så peruken ser inte fullt lika risig ut längre.

Faktum är att jag fegade ur lite. Jag gjorde trots allt inte pannluggen knallrosa. Däremot finns det numera röda slingor i kalufsen. Mycket trevligt, om jag får säga det själv!

Tänk att man kan känna sig så mycket mera redo för sommaren bara av att få håret lite tillfixat.

Men nu har jag också blivit helt på det klara med att jag VERKLIGEN borde införskaffa en ny sommarjacka. Aldrig är det riktigt bra...

Att utmana ödet

På väg in till staden och jobbet idag blåste en motorcykel förbi vår bil. Fråga mig inte vad det var för modell, det såg jag aldrig. Men det var en stor, tuff, mörkgrön motorcykel.(Illa luktade den dessutom, motorn mådde nog inte riktigt bra) Vid nästa trafikljus stod vi snett bakom knutten, och det var då som vi läste bouskapet på baksidan av hans hjälm: "We're all gonna die anyway".

Det har han förstås helt rätt i. Men trots allt måste jag säga att jag blev rätt illa berörd efter att ha läst i hans nacke och sedan se honom bränna iväg i full fart genom korsningen.

Mitt liv är väl inte det mest spännande man kan tänka sig. Ibland har jag också lust att lägga mig ner och bara sluta. Men sen då jag har funderat ett tag kommer jag alltid till samma slutsats: mitt liv är så väldigt mycket bättre än alternativet. Vad tycker man om sitt liv om det känns motiverat med en sån text på motorcykelhjälmen?

Fjärillar och äppelträd

Aah, vad skönt! Vårvärmen har äntligen hittat hit igen! Det har varit riktigt, riktigt kallt i några dagar, men idag vände det. Det gick till och med att sitta ute och läsa tidningen tillsammans med fjärillarna som hänger vid husgaveln.

Fjärillar tillhör definitivt de finaste varelser som finns! Jag hoppas att de vill bo i vår trädgård även i fortsättningen, fast jag ligger i bakhåll för alla brännässlor som vågar sticka upp trynet!

En annan mycket trevlig grej är att snälla farbror Mullvaden kom åkandes via Muminhuset med sin grävare. Just den här Mullvaden är en mycket väluppfostrad typ, som bara gräver där man pekar och då man ber honom - han stör alltså inte terasslivet det minstra till skillnad från andra mullvadar i min omgivning.

Med sin stora grävskopa var alla problem med sega stubbar i gräsmattan ett minne blott på nolltid. Så nu ska vi plantera ett äppelträd istället! Och därmed blir vi dödsfiender till traktens harar.

Så, bästa familjen Hare! Vänligen låt bli vårt fina, lilla äppelträd! Annars har vi inget annat val än att bussa Muminpappan på er! Och då har ni satt er sista potatis (alternativt tuggat på ert sista äppelträd)! Så det så!

Fredagshumor

Kommentarer verkar överflödiga. Så jag får väl bara säga att det nog är tur att Carlsberg inte givit sig in på hallonsaftstillverkning!

Mullvadar

Nu har jag lyssnat på Radio X3M:s morgonshow A-laget igen.

De säger så mycket klokt i det programmet. Beror antagligen på att de lider av konstant sömnbrist, radiopratarna med extremt tidig morgontjänstgöring. Underhållande är det i alla fall.

Idag har de pratat om tråkiga vårtecken. Paradexemplet nummer ett är att storvuxna mullvadarna ploppar fram som svampar ur jorden. Den sorten av mullvadar som är osedvanligt förtjust i trottoarer och gator. Som förvandlar alla trevliga terasser till dammiga och leriga tillhåll. Där man inte hör vad man tänker då de härjar igång med sina grävarsystem.

Jag måste säga att jag känner mycket väl till fenomenet. Det finns en hel koloni sådana mullvadar här i Staden. Och faktum är att man mycket sällan ser röken av dem innan vårsolen skiner som skönast och man bara vill sitta ute i solen på lunchen. Då slår de till med full kraft!

Och faktum är nog att tillsammans med dammolnen, som jag också innerligt avskyr, så hör definitivt de överaktiva mullvadarna till de tråkigare vårtecknen i Mumindalen.

Kan man införa något slags murmeldjursregel för dem? Ni vet, om murmeldjuren ser sin skugga första gången då de sticker fram trynet så blir de tvungna att sova vidare. Mitt förslag är att om förvuxna mullvadar ser en terass då de kikar ut på gatan så får de inte visa sig på hela sommaren! Det skulle vara helt perfekt!

Tllbaka till verkligheten

Jaha, så var min sköna långledighet slut då. Tillbaka till jobbet och datorn. Känns inte det minsta inspirerande. Kallt och grått är det på utsidan dessutom. Inget trevligt alls.

Dessutom satt Morran vid kaffebordet och marrade imorse. Men hon var åtminstone inte på attackhumör utan nöjde sig med att fräsa på avstånd. Kanske ändå bäst att hålla sig långt från kafferummet för tillfället, verkar det som...

Nåja, man får vara glad för det lilla. Imorgon är det fredag!

Most Wanted á la Mumindalen

(Detta är en följetång, om bryggans tidigare öden och äventyr kan man läsa här, här och här)

Här är det nu äntligen - bildbeviset på att jag inte alls fantiserar utan att BRYGGAN finns faktiskt i verkligheten! Här är den alltså, Mumindalens mest berömda brygga:



Orsaken till att den inte alls ser vidare bryggaktig ut för tillfället är att den ligger upp och ner långt uppe på stranden där den är satt på tork. Enligt Muminpappan vägde den nämligen 1000 kilo då han entligen fick hem den till sin egen strand. Det har sina sidor det där med att låta stora bryggor ligga långa tider i vatten, de suger i sig av omgivningen och blir ännu otympligare än de annars skulle ha varit.

Men nu är alltså bryggan hemma på sin egen strand. Tanken är dock att den ska ligga på en stenpir ute i vattnet, där den så att säga har en mission.

Det luktar brygg-baxnings-talko här. Får hoppats att gullebryggan bantat ner sig till 500 kilo vid det laget!

Här är de...

Struvorna! Aah, nu är det vår på allvar!

Kan i övrigt bara tipsa om att Marthas struvor tydligen har ansetts ha en strykande åtgång - en halv sats smet räckte till ca 20 struvor!!

Om man är Martha är det helt klart tänkt att man ska ha stort släktkalas på första maj! Men goda är de, de rekorderliga Martha-struvorna.