O bittra ensamhet...

Snusmumriken har vandrat söderut.

Bara för den här veckan, men ändå! Som tur är har det inte snöat metervis här ännu. I så fall skulle jag verkligen sakna honom, om inte för så medan jag sökte efter snöskoveln.

Som läget är nu påminns jag mest om hans frånvaro när jag går och lägger mig. Ingen att ligga och viska med i mörkret. Ingen att krama då man ska somna.

Och framför allt: ingen att värma mina kalla fötter på.

För nej, det funkar inte lika bra med yllesockor!


Andra bloggar om: saknad