Funderingar en höstkväll
Nu känns det verkligen att det är höst! En riktigt kulen helg har det varit.
Det viner kring knutarna som om det stod en stor stygg varg där ute och pustade allt vad tygen håller. Lamporna har blinkat till ett flertal gånger idag, men än har srömmen inte gått.
För mig är det alltid skönt att ställa om klockan till vintertid. Jag är en kvällsmänniska, så för mig innebär vintertid att jag får sova en timme längre på morgonen, punkt slut.
Men jämmer och elände vad mörkt det blev nu då! Det har varit becksvart utanför rutan i flera timmar redan, känns det som. Det är en av nackdelarna med att bo utanför täbebyggt område.
Gatubelysningen slutar hos oss. Bakom vårt hus finns det bara ett stort svart tomrum kvällar som denna. Så mörkt blir det aldrig då man bor i en stad. Naturen har i och för sig en smart lösning på detta. Den kallas snöljus. Det behöver inte ens vara mycket snö, utan räcker med tjock rimfrost, så reflekterar den allt ljus från måne, hus och bilar.
Men det blir ju för bövelen inte kallare än 10 grader! Rimfrost my ass, liksom!
Ikväll blir det allt jag som lämnar kylskåpsdörren öppen och hoppas på nattfrost!
Andra bloggar om: höst, mörker
2 kommentarer:
Men det är ju så härligt att komma ut på landet och njuta av mörkret!
Ja, alltså jag är egentligen inte alls förtjust i vintermörkret, eftersom min kropp och mitt psyke inte mår bra av bristen på ljus. Men inte mår jag ju bättre av att gatlamporna fejkar dagsljuset... Därav kan jag bli helt salig av att t.ex. vara hemma hos familjen på den österbottniska landsbygden, gå ut och ta in mörkret, stjärnorna och tystnaden.
Nu då vi haft några dagar med snö och mera ljus känns allt bättre igen! =o) Jag tror det är precis så det är, man saknar alltid det man inte har.
Men att bo brevid ett av de där nya kvartersstora växthusen skulle allt göra mig galen, hujeda mig vilket våldsamt sken!
Skicka en kommentar