Mundiarré

Dagens kaffebordssnack har handlat om mänskliga musslor. Ni vet, såna där som man får bända upp munnen på för att få ett ord ur. De lär ska vara extra vanliga här i Finland. Det kan eventuellt ligga något i det.

Föreställ er följande: ett medelålders par kommer ut ur ett höghus. Lyssna nu, jag ska konvercera ungdomarna, säger herrn. Det är nämligen så att husets fasad håller på att målas av två yngre gentlemän.

Äldre herrn (hurtfriskt): Hyvää huomenta! (=God morgon)
*tyyystnad*
Yngre herreman: Jepp!

Och så var det färdigt med det konvercerandet! Varför ödsla tid på vanlig artighetmot sin kunder liksom? Och kom nu inte och säg att det här är typiskt beteende bland folk kom inte är vana vid att se annat folk, för enligt säkra källor utspelade sig det hela mitt inne i Staden.

Så vad nu än diagnosen kan tänkas vara, så är jag i alla fall säker på en sak: mundiarré är uteslutet!


Andra bloggar om: pratsam, artighet