Mer än jag behövde veta...

På min våning jobbar också Filifjonkan Betydelsefull (om hon får säga det själv alltså!) Normalt hinner hon inte umgås med pöblen, det vill säga sådana som jag (och vi sörjer inte det minsta!), men det är ändå svårt att undgå henne.

För ett tag sedan swischade hon förbi här i korridoren (betydelsefulla människor kan ju inte gå som normalt folk - de kan ju missa något VIKTIGT om de inte rusar). En stund senare hörde jag en dämpad telefonsignal. Och ett "Hallåå! Jag är på WC, på jobbet! Bla bla blllaaa"

Betydelsefulla Filifjonkan har den mest genomträngande rösten på den här sidan om polcirkeln (det måste man nämligen ha om man ska kunna bli en INFLYTELSERIK individ - annars kanske man inte lyckas göra sin röst hörd!) Detta illustreras ju av att jag inte kunde undgå att höra varje ord av telefonsamtalet som fördes bakom låsta toalettdörrar. Och jag är inte närmaste granne med toaletten!

Nu måste jag ju då få fråga: är det bara jag som aldrig skulle komma på tanken att svara i telefon då jag är på toaletten? Är jag bara pryd och omständig? Hur viktigt ska ett samtal vara för att man ska behöva ta det inne på toaletten? Och om det nu är ett så viktigt samtal, vill man då verkligen berätta om sin exakta position för den som ringer?

För i min värld var detta droppen! Nu är jag övertygad om att den här arbetsveckan har hållit på mer än tillräckligt länge! Dagens nya motto:

Andra bloggar om: toalettvanor, telefoni, viktighet