Lagom längd?

Mymlans mormor betraktar sin dotterdotter med smalnade ögon och hopsnörpt mun. Dessutom är mymmelmormodern tvungen att böja nacken bakåt en aning, om hon ska kunna fortsätta inspektionen ända upp.

Det är nog detta som får henne att öppna sin (fortfarande hopsnörpta) mun och fälla ett legendariskt uttalande:

Ni äter för mycket, du och din bror, muttrar minimormodern irriterat. Det är därför som ni är så där... långa!! tillägger hon sedan anklagande.

Fy så oförskämt av barnbarnen att gå och bli långa till växten. Uppröra sina mormödrar med sådant trams!

Men Mymlan misstänker att mormodern i dvärgformat kan ha rätt. Hon påstår sig nämligen ha varit en osedvanligt hungrig lillmymla. Ni vet, en av de där småttingarna som med stora ögon alltid då det bara är möjligt (och även om det egentligen inte är möjligt) anmäler intresse för mat.

Min enda invändning mot resonemanget är att i sådana fall borde väl tillväxten ha satt in på bredden istället för på längden.


Andra bloggar om: längd, aptit