Fredsduva?

Igår genade jag över salutorget, på väg genom stan. Torget har alltid varit bebott av duvor. Duvor kan i och för sig vara rätt trevliga. Just duvorna på torget har dock med åren blivit fräckare och fräckare. Nu för tiden vägrar de att flytta på sig ens om de håller på att bli påtrampade.

Det var ett sådant scenario som utspelade sig igår. En liten grå pippi vaggade över torget, jag kommer klivande i kollitionskurs med nämnda pippi, och småningom befinner vi oss i den situationen att den flygande råttan riskerar att hamna mellan min skosula och kullerstenarna.

Tror ni att kräket flyttade på sig? Nej minsann! Duvan blängde på mig med smalnande, röda duvögon och väste fram "Rrrrr!!" åt mig. (Nu snackar vi varken kurr eller purr här, utan en glasklar morrning bak i halsen. Tänk rotweiler, fast mindre och befjädrad!)

Duvan fortsatte sitt blängande, lyfte lite på överläppen så att huggtänderna syntes och skakade på vingarna så att man även ur min synvikel fick se en skymt av colt-revolvrarna. Och jag omdirigerade hastigt rutten för min skosula. Och bestämde mig för att det är bäst att gå RUNT salutorget i framtiden.

Morrande duvor har jag ingen lust att utsätta mig för! Tänk om de har rabies!