Om mattors användningsområden

Too-ticki är lite fundersam. Hon har nämligen ärvt en stor, ljus golvmatta av sin svärmor. Det är väl i och för sig inte så dumt. Nu är det bara det att Too-ticki råkar veta ett och annat om mattans förflutna.

Det är nämligen så att svärmor bor tillsammans med en katt. En elak gammal frasse, närmare bestämt. Till råga på eländet är den skeögd, så åtminstone ett elakt plirande öga följer Too-ticki för jämnan i svärmors hus.

Fet är frassen dessutom. Så fet att den inte kan sitta ordentligt. Den ser ut som en fet liten, illvillig (skelögd) buddastaty där den sitter.

Detta för med sig vissa praktiska bekymmer. Katter ska nämligen putsa sig medelst slickning, är det tänkt. För svärmors exemplar är detta dock inte att tänka på. Den är helt enkelt för fet för att utföra sådana akrobatiska övningar.

Men den elaka frassen har hittat en lösning på detta dilemma. Han sätter sig ner på svärmors mattor, placerar ändan stadigt mot det ljusa lurvet - och drar sig målmedvetet framåt med hjälp av framtassarna. Torkar rumpan på mattan, helt enkelt.

Detta är alltså bakgrunden till Too-tickis dilemma. Svärmors matta var inte längre ljus utan (ojämt) brunrandig, vilket kan tyckas aningen ofräsht då man vet varifrån ränderna härstammar. Svärmor var helt inne på den linjen, så efter ett antal kemtvättar har hon nu donerat mattan åt Too-ticki.

Mattan är i och för sig ren efter senaste besöket på kemtvätten, men på något plan förstår jag ändå Too-tickis tveksamhet. Det kan ju inte vara odelat positivt att veta att det man själv tänker på som en vardagsrumsmatta uppfattas som wc-papper av någon annan. Även om den andra i detta fall (bara?) är en mycket ful, fet, elak katt.