Det börjar närma sig! Det har varit en så jättefin helg! Känns verkligen som att sommaren ligger och lurar bakom hörnet nu. Så här såg utsikten från sovrummet ut igår kväll:
Helt klart årets första sommarnatt! Dessutom steg markdimman, den låg som en tjock filt över trädgården, men det orkade inte min skruttiga lilla kamera ta till sig. Men tjusigt värre var det för den som såg hela härligheten!
Vi har köpt en ny spis. Den gamla började bli mer än lovligt spännande, så att säga. Vi blev lite misstänksamma då en kastrull som stod på spisen började skallra. Och varken plattorna eller ugnen var i användning. Snusmumriken kollade sedan saken och mätte upp en spänning på 230 volt mellan spisen och diskbänken.
I det läget fanns det likson inte så mycket att diskutera längre - spisen skulle ut och det så fort som möjligt. Helst innan den han zäppa nån fler än husmusen.
Nu har vi alltså en ny spis. Den är vit, blank och har tätslutande ugn. På det hela taget har den många goda sidor. Men den är ju så slö! Den har ju inte några glödande plattor, man får vänta i evigheter på att något ska hända!
Med den här farten blir vi tvungna att bussa husmusens efterträdare på den slöa stackaren till splitterny spis!
(Disclaimer: the moominhouse inhabitants are not responsible for any damages or injuries due to chewing on the electric wiring in the building!)
Snorkfröken Jonna vaknar i den grå gryningen. Hon öppnar ett öga och konstaterar att det verkligen är lika grått utanför fönstret som det kändes med bägge ögonen stängda.
Nästa tanke: vad visar väckarklockan? Snälla, säg att jag får sova åtminstone en halv timme till! Snorkfröken Jonna tar ett stadigt tag i täcket och ska just snurra runt för att få klockan inom synhåll.
Då slår det henne: det är lördag idag! Alltså drar hon täcket över huvdet istället och sover lungt två timmar till!
Om inte detta kan kallas en bra början på dagen så vet inte jag! Då får det vara hur grått och trist som helst utanför fönstret!
Ibland kan man ju inte låta bli att undra. Vad håller de på med??
Alltså, om det är så att företag som producerar tjänster egentligen inte vill att vi ska köpa deras dumma små tjänster, kan de inte berätta det då istället för att driva oss till vansinne?
Vi har ständiga problem med bredbandet här på jobbet. En vecka utan avbrott är ett under. Sådana borde markeras med en guldstjärna i väggalmanackan!
I morse var det dags igen. Kom till jobbet. Startade datorn. Ingen kontakt med omvärlden. Kollar med kollegorna, alla är lika strandsatta. Ringer bredbarnsleverantören, som säger jaha jaså vi kollar. Och 90 sekunder senare har vi nätkontakt igen.
Så frågan kvarstår: vad håller de på med?? Kollar de bara om vi eventuellt inte skulle märka att de kopplat bort vårt bredband, eller?
För två veckor sedan slogs ändå nya rekord. Då var vi avskurna från omvärlden i fyra dar. Sekreteraren var som fastnaglad vid telefonen och pratade gång på gång med bredbandsgubbarnas telefonsvarare: "jag har inte tillgång till varken Internet eller e-post, hör av er", "kan ni göra något åt nätet, va", "hör av er, kundservice ingår faktiskt i vårt avtal, "ring mig, vi BEHÖVER nät" - allt med stigande panik i takt med att veckan gick.
Tydligen hade alla bredbandsgubbar som klarade av att sköta telefonen tagit långsemester över första maj, för ringde gjorde de aldrig. Däremot återuppstod nätet på fredagen. Och då ramlade det in ett gäng mejl från bredbandsfolket till sekreteraren: "fungerar det nu då?", "nu har det väl kommit i gång?", "är det fortfarande problem?"
Och frågan kvarstår: vad håller de på med?? Att skicka mejl till sin egen kund som informerat om att bredbandet inte funkar kan ju så att säga inte räknas som direktkvalifiserande för medlemskap i Mensa. Så nu har vi tagit det som en vink och byter bredbandsleveratör. Jag hoppas att ni fick som ni ville nu, bredbandsgubbarna!
Åååh! Vad skönt! Fredag ännu en gång! Fastän dimman hänger lågt över hustaken och jag vet att det är en massa jag behöver få gjort innan jag åker hem idag så är det ändå en alldeles, ALLDELES underbar fredag!
Ganska ledig helg, ser det dessutom ut att bli. Men på söndag är det mors dag, så då blir man väl så illa tvungen att vara åtminstone lite sällskaplig.
Annars ska jag bara njuta av våren, titta på den fantastiska färgnyansen på björklöven, som håller på och slår ut och gulla med allt det fina som visar sig i vår trädgård. Ogräset har jag utvecklat en partiell blindhet för.
Men nu först: morgonkaffe! Åååh, vad skönt!!
Vi tittar på hockeyn. Underhållande match, 4-3 för tillfället. Och mest underhållande av allt är definitivt svenskspråkiga YLEs obetalbare kommentator Kaj Kunnas. Kika till exempel på Petras Kunnas-citat!
Man blir aldrig besviken på Kunnas. Han vrålar och tjuter tills han tappar rösten och kommer med de mest bisarra kommentarer.
Vi körde med TV-middag idag, och Snusmumriken fullständigt vred sig av skratt, med tårarna rinnande av skrattkonvulsioner försökte klara av Kunnas kommentarer och käket samtidigt.
Underhållning på hög nivå, alltså!
Nu gnuggas det geniknölar här i Mumindalen på intill gränsen för skavsår! Schlager-kval eller hockey-kvart? Vad ska man välja?
Finland är ju inte med i ESC-kvalet, men å andra sidan vill man ju som finländare gärna hålla koll på hur pass den statliga televisionen har tänkt skämma ut oss. I hockey-VM är det däremot de finska lejonen som ska ryta till ordentligt ikväll, är det meningen. Men vi är liksom inte lika nyfikna på arrangemangen där, en kvartsfinal skiljer ju sig inte så mycket från övriga matcher. Dessutom har vi ju faktiskt TÄNKT att lejonen ska spela fler matcher i detta VM...
Ekvationen är inte helt enkel. Så vad gör man? Flyttar ner reserv-TVn från vinden och ger begreppet "flerljud" en helt ny innebörd?
...så måste ju detta vara enda lösningen inför mitt anförande på det ångestladdade seminariet.
Om inte annat ska det väl få tyst på eventuella besserwissrar!
Jag ska på seminarium nästa vecka. Jag har till och med fått äran att hålla en presentation. Nu har jag äntligen fått programmet för hela grejen i min hand.
Jag säger bara: presentationsångest!!
Programmet består av gurun, genier och professorer på rad. Och så jag då.
I och för sig måste jag ju erkänna att det är väldigt smickrande att någon som satt ihop programmet tydligen tycker att det jag sysslar med är lite intresant.
I och för sig måste jag också säga att nu är det nervösa spasmer och magkramper som gäller för min del. Kan man göra sin presentation med en brun papperspåse över huvdet?
Gammalt ordspråk från Mumindalen:
Då lokala strandkiosken startar upp mjukglassmaskinen går Isfrun och gömmer i sig i kylskåpet i väntan på nästa vinter.
