Påsk, stress och sallad

Så har man överlevt den påsken då.

Årets pasha blev extremt god. Jag tror hemligheten ligger i rivet limeskal!
(Lime, svaret på alla problem - åtminstone av det kulinariska slaget)

Annars var det mest bara skönt med en liten andningspaus.

Det är mycket nu!

Mitt livs hittills största deadline tornar upp sig i början på maj.
Det är inte så länge dit.
Jag blir kallsvettig vid blotta tanken.

Bäst att låta bli att tänka.

Och det som borde ha varit min mest effektiva arbetstid idag har jag ägnat åt att diskutera sallad. Jag har suttit med telefonluren i ett krampaktigt grepp och försökt övertyga huvudkontoret om att jag klarar av att sköta salladsservering åt 20 människor på egen hand. Fattas bara annat då själva salladen beställs via catering.

Jag kommer att ta det som en personlig förolämpning om en enda kotte ifrågasätter min förmåga att ordna salladsservering efter dagens samtal.

Det är inte direkt hjärnkirurgi vi snackar om. Fast huvudkontoret skulle nog hellre sätta en skalpell i näven på mig än en salladsslev.

*Morr*

Ja, ja.
Ni hör, det är mycket nu.
Även om lusten till bloggande står i direkt proportion till antalet timmar med dagsljus så finns det inte mer än 24 timmar per dygn att jobba med.


Andra bloggar om: sallad